Är rasismförbudet ett utspelat kort om den politiska makten?

Regeringen har meddelat att man nu vill utnyttja den paragraf i Regeringsformen som gör det möjligt att förbjuda rasistiska organisationer, bland annat med hänvisning till att NMR tillåtits medverka under Almedalsveckan. Det är ett begripligt resonemang – inga gillar nazister, förutom nazisterna själva. Media tycks dessutom ha gjort det till sitt uppdrag att förmedla bilden av att dessa få och uppenbart förvirrade nationalsocialister utgör det absolut största hotet mot Sverige i allmänhet och landets judiska befolkning i synnerhet.

Aftonbladet har exempelvis skrivit spaltmeter om hotet från nazisterna, men det tycks vara krokodiltårar redaktionen gjuter. Ledarsidornas Johan Westerholm har rapporterat om hur Aftonbladets ledarredaktion konsekvent negligerat den antisemitism som under hela veckan visades i anslutning till Vänskapsförbundet Sverige Israels tält. Tio meter från Aftonbladets tält kunde NMR, palestinier och iran-afghanska hazarer under sju dygn uttrycka sin rasism och antisemitism, utan att vare sig Anders Lindberg, Daniel Swedin eller Jonna Sima engagerade sig för att hindra det.

Självklart har NMR:s närvaro i Almedalen provocerat, konstigt vore det annars. Rasism ska aldrig accepteras och det finns en rådande lagstiftning att tillämpa. Men vissa vill gå längre och NMR har genom sin blotta existens spelat förbudsivrarna i händerna. Nu ser alltså regeringen sin chans att lagstifta och förbjuda organisationen som sådan.

Men vägen till helvetet är som bekant kantad av goda intentioner, och att ändra i grundlagen och använda Regeringsformen för att formulera ett akut, känslostyrt och illa förberett förbud i gymnasieamnestins anda riskerar att öppna en avgrund där den liberala demokratin snart skulle finna sig balanserandes på kanten.

Vem ska ges makt och möjlighet att definiera innebörden av ”rasistisk organisation”? Att nationalsocialister skulle falla inom definitionsramarna står förmodligen bortom allt tvivel, men övriga?

Hur ska alla islamistiska organisationer i Sverige hanteras, som tillhör den europeiska paraplyorganisationen Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE)? FIOE är en del av Muslimska brödraskapets (MB) nätverk i Europa och MB är uttalade antisemiter. Ska Islamiska Förbundet, Ibn Rushd och Sveriges unga muslimer (SUM) – som förlorat sina statsbidrag med hänvisning just till att organisationen inte respekterar demokratins idéer – förbjudas? Det vore ju logiskt, med tanke på att SUM:s ordförande Rashid Musa har vägrat att ta avstånd från IS och liknat dem som strider med terrororganisationer vid svenska FN soldater.

Men.

Genom att S och Morgan Johansson hellre går grundlagsvägen och petar i Regeringsformen än att ta avstamp i de antiterrorlagar som den redan färdiga utredningen SOU 2017:62 kommer att reglera, riskerar man inte sina goda relationer med Sveriges islamistiska krafter.

Hur ska man hantera de organisationer som idag får rikliga statsbidrag för att driva identitetspolitiska frågor, som förutsätter rasistiska uppfattningar om människors egenskaper och åsikter? Hur ska man göra med Expo? AFA? IRM?

Socialdemokraterna ligger också risigt till. Omar Mustafa, som valdes in i partistyrelsen men fick avgå med buller och bång, kallade MB:s andlige ledare Al-Qaradawi för ”världens mest framstående muslimske teolog som går att jämföra med påven”. Al-Qaradawi har hyllat Hitler och manat till självmordsattacker mot Israel.

Socialdemokraten Adrian Kaba i Malmö, hävdade att massmord på Utøya var resultatet av en judisk konspiration och 2012 använde han begreppet ”judisk-europeisk sammansvärjning” i en ledare i en socialdemokratisk tidning. Några år senare, 2014, tvingades Kaba avgå som ledare för en dialoggrupp mot antisemitism i Malmö (!) efter att ha påstått att terrororganisationen IS skulle vara tränad av den israeliska säkerhetstjänsten Mossad.

Vad Kaba gör idag? Han sitter som representant för S på plats 22 i Malmö stads kommunfullmäktige, vilket visar vilken vikt Malmö stad och Socialdemokraterna tillmäter antisemitiska åsikter och uttalanden.

En vild gissning är därför att inga av de ovan nämnda organisationerna, förutom just NMR, riskerar att drabbas av regeringens nya tillämpning av Regeringsformen. Det finns dock en part som borde dra öronen åt sig, och det är Sverigedemokraterna. Inte på grund av att deras partiprogram eller förflutna är mer rasistiskt än exempelvis Socialdemokraternas eller Centerns, utan på grund av retoriken som regeringen använt för att beskriva SD.

Genom åren har den så kallade sjuklöverns företrädare fortsatt att beskriva SD just som ett rasistiskt parti. Syftet har varit att hindra väljarna från att stödja partiet, men svartmålningen av SD har varit kontraproduktiv och partiet har fördubblat väljarstödet mellan varje val sedan 1988. Mycket tyder på att trenden fortsätter och att Sverigedemokraterna vid valet den 9 september har goda chanser att bli Sveriges största parti.

Genom beskedet om att man nu vill använda sig av Regeringsformens möjligheter till förbud mot rasistiska organisationer, har regeringen har spelat ut ännu ett kort i sitt strategiska spel om makten under den kommande mandatperioden. Att socialdemokratin inte ämnar släppa ifrån sig makten lättvindigt, är ställt bortom allt tvivel. Frågan är bara vilka åtgärder man är beredd att vidta för att behålla den?

Svaret på den frågan kommer att framstå allt tydligare, ju närmre valdagen vi kommer. Vilka utspel kommer från MSB de kommande veckorna? Vad händer om SD:s siffor är stabila samtidigt som S/MP fortsätter falla i opinionsundersökningarna? Vad händer när resultatet av rösträkningen presenteras på valnatten?

Vad kommer att krävas för att regeringen ska våga trycka på den stora, röda knappen? Om regeringen presenterar sin lista med organisationer man vill förbjuda och Sverigedemokraterna återfinns på den – vilken avgrund kommer Sverige då att kastas ned i?

Med valet 58 dagar bort är endast en sak riktigt säker: Vi lever i mycket, mycket spännande tider.

 

 

Tycker du om det du läst? Vill du fortsätta läsa mina texter, stöd mitt skrivande genom att swisha till 0723 56 77 56. Du kan även beställa min bok Konsten att överleva Svenska kyrkan genom att swisha 250 kronor till samma nummer (glöm inte att uppge namn och adress!). Boken går även att beställa via Adlibris eller Bokus.

1 thought on “Är rasismförbudet ett utspelat kort om den politiska makten?”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sju + 17 =