Den döende demokratin

Demokraturen varade ett halvt sekel. Det var i en debattartikel i Dagens Nyheter som författaren Vilhelm Moberg för första gången lanserade den svenska varianten av ordet, vars innehåll han beskrev på följande sätt: ”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.”

Demokraturen kan sägas vara ett kritiskt stadium hos en mycket sjuk patient. Men i detta stadium av sjukdom ryms ändå två tänkbara utgångar: Antingen behandlas patienten med potenta behandlingar, svarar på desamma och tillfrisknar – eller så uteblir eller misslyckas behandlingen och patienten dör.

Sverige har levt under demokratur så länge att dess medborgare kommit att betrakta det som ett normaltillstånd. Vi vet att demokratin är sjuk. Vi vet att det är skillnad på vad vi teoretiskt sett får göra och vad vi i praktiken kan göra. Vi vet att verkligheten är en annan än den som politiker och media serverar oss. Vi vet att vinden nu vänder och att det nog aldrig vänts så många kappor på så kort tid som under det senaste halvåret.

Men nu kan det mycket väl vara för sent.

Johan Westerholm som driver Ledarsidorna.se rapporterar idag om tre planerade grundlagsändringar. Den första av dem, propositionen ”Ändrade mediegrundlagar 2017/18:49” som i praktiken innebär införande av omfattande censur och ett dränerande av yttrandefrihetsgrundlagarna, ligger redan för beredning i Konstitutionsutskottet. Remissinstanserna förkastar förslaget, på goda grunder. Ändå står sju av riksdagens åtta partier bakom det.

Nästa lagändring innebär att staten får möjlighet att avlyssna telefon, dator, kontor och bostad samt rigga dolda kameror hos en journalist, redan när denne misstänks ha för avsikt att skriva ett reportage som kan påverka området ”fred och säkerhet” (läs: Sverigebilden).

Den dag dessa förändringar genomförs kommer vi inte längre att leva i en mobergsk demokratur. Då kommer vi att vakna upp i en fullfjädrad diktatur. En diktatur fullt jämförbar med de forna öststaterna, där dissidenterna lärde sig att skruva på vattenkranen innan man yppade ett samhällskritiskt ord och att aldrig tala öppet framför sina barn av rädsla för att de, medvetet eller omedvetet, skulle ange sina föräldrar.

Vi kan mycket väl vara där snart.

Sverige har rosslat betänkligt under lång tid, trots tidigare oprövat höga doser av det värdegrundselixir som likt Vilda Västerns ormolja saluförts som botemedel för alla tänkbara åkommor och skavanker. De föreslagna lagändringarna är egentligen bara en logisk fortsättning av Värdegrunden, som sedan länge trumfat svensk lagstiftning.

De planerade grundlagsändringarna ska nämligen inte betraktas som fristående fenomen utan måste sättas in i ett större sammanhang. Redan idag existerar parallella lagsystem i Sverige. Den som öppet ifrågasätter Sverigebilden får finna sig i att avskedas, få sin hemsida hackad och sin person dragen i smutsen. Att omfattas av det skydd som svensk lag erbjuder bör man inte räkna med, eftersom man ”får skylla sig själv”. Inte ens barn är skyddade från Värdegrundens brutalitet. Ett etniskt svenskt barn får inte misshandlas, stympas, våldtas eller giftas bort, men det går utmärkt om barnet har annat ursprung – då hänvisas till ”kulturell hänsyn”.

Vi som har talat och skrivit om den våta filt av rädsla för godtycklig bestraffning som brett ut sig över landets befolkning har stämplats som allt från polariserande alarmister och foliehattar till högerextremister och nazister. Hur har det varit möjligt? Till stor del har det nog berott på att vi hittills varit begränsade till att grunda våra påståenden på känslor, erfarenheter och slutledningsförmåga.

Nu slipper vi det.

På sätt och vis ska vi därför vara tacksamma över att lagändringarna formulerats. Nu vet vi vad våra politiker planerar. Vi har äntligen fått svart på vitt vilket samhälle de vill skapa och vilka förutsättningar de vill låta oss leva under.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

20 − sex =