En egen röst

Då var det dags igen. En egen blogg ser dagens ljus. Det är ett tag sedan nu – sedan jag lade min kyrkligt fokuserade blogg Salt och blandat på is för tre år sedan har jag till största delen skrivit på bloggen Det Goda Samhället. Under åren som gått har skrivandet varit en stor glädje och en källa till mycket uppskattning. Det är jag oändligt tacksam för. Allt har dock sin tid, så även mitt skrivande på DGS.

Den 1 september förklarade jag på min Facebook att jag avslutat samarbetet och redogjorde för de huvudsakliga orsakerna:

Jag har under dessa år ansett att en plats som DGS har behövts. Idén beskrivs på följande sätt på hemsidan: ”Det Goda Samhället är en opinionsbildande sajt som består av olika röster som undersöker, avslöjar och borrar i de brännande samhällsfrågorna. Här skapas samtidens självförståelse.” Under långa perioder menar jag att DGS har levt upp till sin idéformulering. Bra så.

Men under perioder har det också funnits problem: Duktiga skribenter har lämnat vilket har inneburit att de ”olika rösterna” sjungit allt mer lika. ”De brännande samhällsfrågorna” i plural har förvandlats till en samhällsfråga i singularis.

Jag har inte heller alltid lyckats leva upp till mina mål, men jag har försökt närma mig känsliga ämnen på ett sätt som varit ärligt och problematiserande.

Redaktionen har varit mycket liberal i sitt godkännande av kommentarer, vilket ibland fått konsekvensen att de texter jag skrivit, och därför tar ansvar för, har fått en oönskad framtoning. Jag vill inte ha det så. Jag tar ansvar för det jag skriver, men vill inte att det förvrängs till något det inte är ämnat att vara.

Särskilt tydligt har detta blivit i samband med den kyrkovalskampanj som DGS inledde i mitten av juli. Mitt mål var att belysa och granska Svenska kyrkan och det har blivit ett antal inlägg under den månad som gått. Kommentarerna har varit många, de flesta goda och resonerande. Men det har även publicerats kommentarer som har förvandlat den granskning och information som jag velat bidra med till en smutskastning av Svenska kyrkan. Det tänker jag inte bidra till.

Jag är präst och jag är kristen. Jag vill Svenska kyrkans väl och mina kollegors väl, det gäller även dem vars åsikter jag inte delar.

Sedan dess har jag varit tyst. Det har å ena sidan varit skönt att ta en paus. Å andra sidan har det varit svårt att inte ha en kanal för texterna som pockat på att skrivas – och sådana texter finns det många av, i vår omtumlande och bitvis svårbegripliga omvärld. Därför startar jag nu denna kanal, återstår att se vad det blir av den. Men det är en befrielse att ansvara för mitt eget ord.

Nu har jag en egen röst.

Det ekonomiska återstår att lösa. Bloggen drivs helt på ideell basis vilket betyder att jag inte behöver irritera mig över uppdragsgivare som inte betalar fakturorna, men samtidigt innebär att jag gör mig beroende av er – mina läsare. Därför vill jag be dig att göra denna blogg till vårt gemensamma projekt: Om du har läst mina texter under min tid på DGS och om du vill fortsätta att läsa mina texter här, så skicka ett bidrag via Swish. Allt är välkommet och varje krona innebär mer tid för skrivande och fler publicerade texter.

Vi ses här på bloggen!

1 thought on “En egen röst”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 − 2 =