Frågespalten: Hur mycket glassbil tål Sverige?

Hej Värdegrundsposten,

Jag går rakt på sak: Ett glassföretag som för ett antal år sedan etablerade sig i vår stad, har nu ansökt om att få sända regelbundna reklammeddelanden till allmänheten. Vi är några som inte är helt på det klara med hur vi bör/får tänka, därav denna insändare.

När företaget ansökte om att få bygga sina första små filialer för ett antal år sedan, krävde det först inget mer än egna, neutrala butiker, för att slippa sälja sina produkter i trånga, mörka källare. Det var ju ett rimligt krav. Sedan ville de bygga butiker som såg ut som butikerna i övriga världen. Även det var rimligt, även om de inte direkt smälte in i den existerande bebyggelsen. Vi uppskattade att företaget då betonade att man inte krävde att få parkera de stora och grällt målade glassbilar, som annars är själva symbolen för bolaget, på butikernas uppfarter.

Så gick det några år. Glassbolaget ville då köpa in glassbilar till butikerna, men betonade samtidigt att det bara handlade om att skapa glädje hos konsumenterna av den egna glassen. I de länder där bolaget har marknadsmonopol, aktiveras glassbilarna så att en reklamslinga fem gånger om dagen befaller människor att äta glass och markerar bolagets monopol på dessertmarknaden. Något sådant monopol hade bolaget däremot inte i vår stad, så när vi oroade oss för att bli utsatta för oönskad reklam, skrattade glassbolaget. Någon reklam skulle inte sändas ut, glassbilarna skulle inte ens ha högtalare monterade.

Så gick det några år, och – kan man tänka sig! – glassbolaget fick tillstånd att börja sända reklam från en glassbil i en annan stad. Nu har bolagets regionchef krävt reklam även över vår stad. Jag bor relativt nära deras butik här på Söder, så jag kommer garanterat att höra slingan även om jag stänger mina fönster.

Låt mig vara ärlig: Jag har inget emot att folk äter glass. Själv äter jag dock hellre frukt, men respekterar att det finns de som föredrar glass. De som vill får gärna äta glass till frukost, lunch, middag och mellanmål, men jag vill gärna slippa höra reklamen som menar att jag bör delta.

Jag har dessutom goda vänner som flyttat från ett land där glassbolaget hade monopol. Som svensk tror man knappt att det är sant, men mina vänner har berättat om hur de tvingats att äta bolagets glass, hur kvinnor straffas om de inte bär kläder med företagets logga på och hur människor som inte vill äta glassen slängs i fängelse eller dödas.

Glassbolagets dotterbolag (ett säljer bara isglass och det andra säljer bara mjukglass) ligger dessutom i strid med varandra i kampen om glassmarknaden. I vissa länder är det lika livsfarligt att ertappas med en Piggelin som det är att ha Magnum-papper i fickan i ett annat. I stora delar av världen där företagen har monopol, finns inte längre några fruktätare kvar och många har flyttat till min stad för att få äta frukt ifred. Nu undrar de om de snart måste flytta igen? Vart, i så fall?

Allt det här gör mig illa till mods.

Bolaget hänvisar till att de mänskliga rättigheterna inkluderar att få äta, och göra reklam för, glass. En av glassbolagets mellanchefer har gått ut och sagt att vi som inte gillar reklamen får flytta, att det bara är att vänja sig vid att det är så här det kommer vara eftersom glassälskarna blir allt fler. Fruktbolagets regionchefer hänvisar till den fria konkurrensen. Men att frågan inte är så enkel, antyds av att ingen instans tycks helt bekväm med att fatta beslutet om att tillåta eller inte tillåta. Staten hänvisar till kommunen, som hänvisar till tjänstemän som hänvisar till polisen, som hänvisar till decibel.

Så länge som decibelgränserna hålls, tycks reklamen få sändas. Det handlar ju bara om en gång i veckan, än så länge. Men hittills har det alltid kommit följdkrav. Även om jag förstår att jag inte tänker i enlighet med Värdegrunden™ så säger logiken att kraven kommer att utökas. Om reklamen får sändas en gång i veckan, varför inte en gång om dagen? Eller två? Eller fem, för att matcha företagets internationella profil?

Vissa har jämfört glassföretagets budskap med ljudet av den klocka som under hundratals år berättat att det serveras frukt om man vill ha. Men när vi samlas till fruktstund är det inget krav att delta och nästan all frukt äts utan klockpingel. Kanske kan glassbutikerna också använda en klocka? Men glassbolaget nöjer sig inte med mindre än företagets internationella reklamjingel. Första halvan av jingeln lyder så här, och sänds ut fem gånger varje dag i områden där företaget anser sig ha monopol:

Glass är godast, Glass är godast, Glass är godast

Jag vittnar att det inte finns någon annan efterrätt än glass

Jag vittnar att det inte finns någon annan efterrätt än glass

Jag vittnar att Storstrut är den godaste glassen

Jag vittnar att Storstrut är den godaste glassen

Kom till glass-stund!

Kom till glass-stund!

 

Så fortsätter det.

För min del kokar allt ner till att jag vill leva i ett samhälle där vi får vara fria att välja vilken dessert vi vill, eller helt avstå. Glass? Frukt? Chips? Morötter? Välj fritt, eller hoppa över. Jag vill däremot inte höra att jag bör eller förväntas avbryta det jag håller på med för att äta glass när jag sitter hemma, vandrar över torget eller sitter på ett café. Jag vill inte heller pådyvlas motsvarande budskap från vare sig företrädare för ostbrickor, rotfruktschips eller gin och tonic.

Jag har lekt med tanken på att jingeln kan spelas inne i glassbutikerna, eller så det hörs på deras egna gårdar. En glass gör ju ingen överviktig, men kan det bli för mycket? Kan glassbilen komma för ofta? Hur motiverar man i så fall en begränsning? Decibelnivån blir ju inte högre för att glassbilens turtäthet ökar.

Nu undrar jag om jag får känna som jag gör? Får jag ställa dessa frågor? Eller har jag gjort mig skyldig till tankebrott? Hets mot glassätare? Bör jag anmäla mig själv till polisen eller kan jag invänta kallelse till förhör?

Tacksam för svar.

Signatur:
/Svag i Värdegrunden™

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × 1 =