I väntans tider

Den som till varje pris vill behålla makten i en demokrati har två val: Antingen måste man vinna valet, eller så måste man se till att man inte förlorar det.

Krona – jag vinner. Klave – du förlorar.

I skrivande stund strömmar väljarna till vallokalerna. Sent ikväll får vi ta del av valresultatet och imorgon vaknar vi i ett annat Sverige. Men en sak vet vi redan nu – Sverige har aldrig tidigare sett maken till valrörelse. På valdagen har väljarna fortfarande inte fått besked om vilka olika regeringsalternativ partierna kan tänka sig, annat än att inget parti vill samarbeta med SD. Är en röst på M/C/L/KD en röst på Alliansen, eller på ett DÖ 2.0? Är en röst på S en röst för att släppa in V i värmen? Eller blir det M och S? Partierna har inte velat ge besked.

Under de senaste månaderna har rapporterna dessutom duggat tätt om oegentligheter, men de ljusskygga krafterna har inte behövt sökas längre österut än Sveavägen 68. Trollkonton är mer regel än undantag i alla läger. Partier (läs = S) har ljugit om andra partiers (läs = SD och M) politik på arabiska och somaliska men vägrat att dementera på annat än svenska, inläggen har haft ursprung i Kuwait och spridits av religiösa extremister. På själva valdagen, när partierna enligt tradition avstår från att bedriva kampanj, valde S att skicka 700 000 sms med uppmaning att rösta socialdemokratiskt. Den islamistiska organisationen Hizb ut-Tahrir har samtidigt uppmanat muslimer att inte rösta alls. Kritik och satir riktad emot regeringen har censurerats från sociala medier, samtidigt som det av media hyllade kändisuppropet mot SD vid en närmare granskning visade sig vara fake news.

Postnord har misslyckats med att leverera poströsterna för räkning. Valsedlar ”försvinner” eller läggs inte fram i vallokalerna, samtidigt som valförrättare varken ser till att upprätthålla regler eller respektera rätten till valhemlighet. Ledarsidorna rapporterar att ordföranden i valnämnden i Linköpings kommun först tog beslutet att lämna valurnorna öppna och obevakade under tio minuter i en av de lokaler där rösterna räknas, ett beslut som ändrades först efter stark kritik. Under själva valveckan fann SVT det lämpligt att fördöma en partiledares uttalande i partiledardebatten.

Man försöker inte ens låtsas som att det är fair play längre. Frågan väljaren brottas med är naturligtvis varför. Vofför gör di på detta viset – och varför ingriper varken regeringen, MSB eller de politiska partierna för att stoppa oegentligheterna?

Logiken är enkel. Den som inte kan vinna, måste till varje pris se till att den inte förlorar. Jag har skrivit om det senast för någon vecka sedan, texten i sin helhet hittar du här:

Det vi ser är taktik och strategi. Sakta men säkert skapas en känsla av osäkerhet, av sårbarhet. Stenarna i valrörelsens sista curling-omgång placeras med precision, för att skapa ett vinnande scenario den nionde september eller – om spelarna misslyckas med det – skapa förutsättningar för att kunna ifrågasätta valresutatet.

 

Det finns nämligen ett antal parter som faktiskt har intresse av att valresultatet kan delegitimiseras. Att Stefan Löfven ingalunda planerar att avgå som statsminister lät han oss förstå redan för ett år sedan, när han meddelade att han avser sitta kvar på posten även om Alliansen blir större än de rödgröna. Ett valresultat som kan beskyllas för att vara ett resultat av otillbörlig påverkan, förser Löfven med de argument han behöver för att sitta kvar.

Om S går emot ett katastrofval, tycks SD – det nyaste arbetarepartiet – vara de stora vinnarna i årets  val. Om allt går korrekt till, kan Sverigedemokraterna mycket väl se fram mot ett valresultat där de blir riksdagens största parti. När till och med de foträta och surdegsmatande småbarnsföräldrarna i lekparken på Nytorget viskande erkänner att de kommer att rösta SD, är det en stark indikator på läget i landet.

Om valresultatet resulterar i oväntat lågt stöd, har SD all anledning att misstänka långtgående valfusk. Det är ödets ironi att Socialdemokraterna därmed delar intresset för ett ifrågasatt valresultat med sina farligaste motståndare – samt med nykomlingarna Alternativ för Sverige (AfS) och nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen (NMR). Att OSSE bidrar med några enstaka valövervakare kommer inte påverka valets genomförande på annat sätt än att de med stor sannolikhet kommer att kunna bekräfta bilden av ett regelvidrigt förfarande. Flera anmälningar om valfusk har enligt uppgift redan lämnats in.

Valet 2018 tycks sorgligt nog handla mindre om att vinna och mer om att inte förlora. Inget är heligt längre och regler och överenskommelser kan brytas efter behag. Det känns ungefär som att spela schack mot en dålig förlorare, som när den förstår att partiet går mot schack matt vänder brädet över ända.

Något säger mig att valdagen år 2018 inte kommer att gå till historien som slutet på en valrörelse, utan som början på ett skeende vars like Sverige inte har skådat under modern tid.

 

 

Tycker du om det du läst? Vill du fortsätta läsa mina texter, stöd mitt skrivande genom att swisha till 0723 56 77 56. Du kan även beställa min bok Konsten att överleva Svenska kyrkan genom att swisha 250 kronor till samma nummer (glöm inte att uppge namn och adress!). Boken går även att beställa via Adlibris eller Bokus.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sjutton − tre =