In i tystnaden

Så går min blogg in i evigheten. Priset för att driva den – och då talar jag inte bara om kronor och ören – är för högt. Det har varit roligt att skriva, jag har nått ut till en handfull läsare men nu får det vara nog. Även jag måste få någon form av vila, för min och mina barns skull.

För inte så länge sedan valde en av mina närmaste vänner att ta sitt liv. Vi var båda skrivande människor som delade erfarenheten av att ha varit bevakade, jagade och straffade för våra värdegrundsvarierade åsikter. Att tvingas leva så under många år satte sina spår hos oss båda, och vi brukade lova varandra att vi skulle ringa varandra om det blev för jobbigt. Den där sista gången ringde han inte. Nu är han borta, han betalade det högsta priset efter att under så lång tid ha levt under så mycket stress och press. Vad som slutligen fick honom att tippa över kanten vet jag inte, men en sak vet jag: Jag vill inte falla ner i samma mörker som han gjorde. Därför måste jag sluta skriva nu. Skrivandet har inte varit värt priset jag har fått betala, och det kommer inte att vara värt priset jag måste fortsätta att betala.

Visst finns det mycket att berätta om i Fenomenet Sverige, men det får någon annan göra. Det kostar på att befinna sig i ständig konflikt, att ständigt behöva oroa sig inför vad som väntar härnäst. Mitt skrivande har påverkat min familj, mitt arbete, mitt anseende. Skrivandet har till och med kostat mig min grundtrygghet. Gång på gång har jag fått höra: ”Måste du ha så många åsikter? Kan du inte bara vara tyst och foga dig..?” Som ni säkert förstår, är det något som har varit väldigt svårt för mig. Jag har velat berätta, velat dela mina tankar och min syn på världen vi lever i. Är man en skrivande människa, så är det nästan omöjligt att låta tangentbordet vila.

Men nu befinner jag mig vid vägs ände. Sverige är genompolariserat och det är omöjligt för någon, utan annan plattform än en personlig blogg, att göra skillnad. Att blogga är att predika för de redan frälsta och att ha åsikter som skiljer sig från de påbjudna möts av hårt motstånd. Nu är min kapacitet och ork slut. Jag är som alla andra bara en människa och jag drar min gräns här. Nu måste jag få lugn och ro.

Domänen är betald till halvårsskiftet, så texterna som finns här kan ni läsa till juli 2021, sedan försvinner hemsidan.

Tack alla ni som läst, uppskattat och kommenterat (de gånger kommentarsfunktionen har fungerat!).
Kanske möts vi i något annat sammanhang. Tills dess önskar jag er alla, med- och motmänniskor, allt gott.
Gud välsigne!

/H.

1 thought on “In i tystnaden”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tolv + 5 =