Landsfadern och krigsturisterna

Sverige står i brand. Bokstavligen. Byar utryms, hus brinner, djur och människor evakueras. Värden för hundratals och åter hundratals miljoner har gått förlorade i lågorna. I Arboga har räddningstjänsten släckt 15 misstänkt anlagda bränder under det senaste dygnet. Situationen liknar på många sätt ett krigstillstånd.

Oppositionen har, föga förvånande, kritiserat den närmast totala bristen på krisberedskap och förmåga. Trots storbranden 2014 har Sverige inget lärt. Trots att brandförsvaret har larmat under åratal, har man valt att inte lyssna. Trots att mängder av anlagda bränder under de senare åren har drabbat skolor, myndigheter och bostadshus har brotten relativiserats bort. När katastrofen nu slår till, tas nationen därför på sängen. Igen.

När Sveriges statsminister, Stefan Löfven, får frågan om hur han ser på kritiken, svarar han: ”De får ägna sig åt vad de vill. Jag bryr mig faktiskt inte.”

Vi tar det igen. Statsministern bemöter alltså den högst berättigade kritiken med uttalandet: De får ägna sig åt vad de vill. Jag bryr mig faktiskt inte.

Sveriges statsminister bryr sig inte om kritiken. Men det jag hör, är inte en landsfader utan en trotsig tonåring: ”Jag bryr mig inte. Skit i det. Palla! Kefft.”

Lägg det på minnet, I röstberättigade! Behöver jag nämna att det snart är val?

Jämförelsevis kan nämnas att Sveriges konung redan under tisdagen, när statsministern ännu var spårlöst försvunnen, gick ut med ett officiellt uttalande om skogsbränderna. Behöver jag ens nämna att konungen inte nedlät sig till något som ens liknade statsministerns genomklappning? Nej. Självklart behöver jag inte det. Kanske är det ett tecken i tiden att den ende värdige representanten för Sverige inte ens går att rösta på.

Under fredagens Rapport intervjuades vice statsminister Isabella Lövin (som äger en av Sveriges värsta miljöbovsbilar eftersom hennes man på fritiden kör runt med ”väldigt, väldigt tunga stenar”) och statsministerkandidaten Annie Lööv (som menar att Sverige har resurser att ta emot 30 miljoner flyktingar). Tydligen var de båda på plats i de drabbade områdena för att fotograferas framför räddningsbilar och ge förnumstiga kommentarer till journalister.

Det finns en bra benämning för det beteendet: Opportunism.

Det kanske är bra för en partiledares image att vara mitt i smeten, men sanningen är att de bara är i vägen. De omkring 1 300 brandmän och 1 000 frivilliga som kämpar i skogarna klarar sig utan både Löfven, Lövin och Lööf. När 20 000 hektar skog brinner, finns det nämligen viktigare saker att pyssla med än att agera reseledare och barnvakter åt politiker.

I Afghanistan var fenomenet vanligt förekommande. I princip under varje mission kom de flygande. I horder. Riksdagspolitikerna. Män och kvinnor som påstod sig vilja ”se verkligheten med egna ögon”, men som bara gav de redan överbelastade soldaterna mer – och fullständigt onödigt – jobb.

Det fanns ett begrepp för dessa politiker som skickade sig själva på studiebesök i konfliktområdet: Vi kallade dem krigsturister. Krigsturister. Män och kvinnor som lekte maskerad i uniformer, som på fullt allvar föreslog att vi skulle lösa kriget genom att dela ut filtar och nallebjörnar (!) och som förväntade sig en spännande guidad tur i ett exotiskt område, under tillräckligt (men inte alltför) svåra förhållanden. Oftast ackompanjerade av journalister och fotografer. På samma sätt som riksdagspolitiker ville bli fotograferade tillsammans med en söt afghansk flicka eller en ilsket blängande taliban i Afghanistan, poserar Löfven, Lövin och Lööf framför gråtande jämtar eller sotsvärtade hemvärnsmän.

Från botten av mitt hjärta skulle jag vilja hälsa dem en enda sak: Åk hem. Åk hem till Rosenbad, till er skyddade tillvaro och era eviga utredningar. Åk hem. Var inte last på börda för dem som kämpar mot elden och provocera inte de redan prövade med er välregisserade närvaro. Åk hem och låt räddningspersonalen göra sitt jobb. Men kanske viktigast av allt: Åk hem och gör ert jobb! Prioritera hundra miljoner till brandflyg som räddar Sveriges skogsnäring framför tre miljarder till vuxna afghanska män utan asylskäl. Se till att Sverige har ett försvar och en krisberedskap värd namnet.

Hade ni gjort det till att börja med, hade Sverige inte brunnit idag.

 

 

Tycker du om det du läst? Vill du fortsätta läsa mina texter, stöd mitt skrivande genom att swisha till 0723 56 77 56. Du kan även beställa min bok Konsten att överleva Svenska kyrkan genom att swisha 250 kronor till samma nummer (glöm inte att uppge namn och adress!). Boken går även att beställa via Adlibris eller Bokus.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tjugo − 9 =