Låt oss tala om konsekvenserna

När inga rimliga förklaringar till politiska beslut längre går att finna, återstår två möjligheter: Antingen är sammanhangen mörkare och mer cyniska än vad vi egentligen vill inse, eller så är de aningslösa. Oavsett vilket, så får besluten konsekvenser som få tycks vilja erkänna och ännu färre tycks vilja ta ansvar för.

Den oheliga alliansen mellan regeringen och Centern kommer, om den nu föreslagna asylamnestin för afghanska män träder i kraft, att en gång för alla skjuta svensk migrationslagstiftning i sank. Då upphör i praktiken den reglerade invandringen och Migrationsverket kan i princip lägga ner sin verksamhet. Men partiernas kringgång runt Svea Rikes Lag får långt mer omfattande konsekvenser än inom migrationsområdet – en demokrati kan helt enkelt inte byggas på lagar som styrs av undantag och personliga känslovallningar.

Henrik Jönsson påpekar i sin briljanta genomgång av Centerpartiets totala genomklappning, hur Sverige nu riskerar att hamna i ett läge där handläggningstiden avgör om någon får asyl, där likabehandlingsprincipen överges, där olydnad belönas och där lagstiftningen försvagas.

Under de senaste dagarna har jag gång på gång mött samma inställning när frågan har diskuterats. De som nu försöker driva igenom förslaget beskylls för att svika både lagen och folket – och ett sämre betyg för en folkvald går väl knappast att få. Men dessa politiker är kanske inte dumma, utan oerhört strategiska? Om målet är att öppna Sveriges gränser på vid gavel och därigenom nå ett tillstånd där man kan söndra och härska, är detta det absolut effektivaste sättet att göra det på.

Till att börja med har man avskaffat de individuella bedömningarna och istället infört kollektiva. Genom att bevilja asyl för den grupp individer som har minst rätt till asyl, har man även på ett effektivt sätt gett precis alla rätt till asyl. Om unga, friska män som efter individuella prövningar bedömts sakna asylskäl får stanna i Sverige – hur ska vi då kunna neka någon ..? Om beviljad asyl beror på att en individ tillhör en grupp som kan tänkas få det känslomässigt eller ekonomiskt svårare i hemlandet än i Sverige, kommer större delen av världens befolkning ha rätt till uppehållstillstånd. Om en asylsökande dessutom är beredd att gå under jorden under en tid, kringgås alla avvisningsbeslut. Anknytningen till Sverige ökar ju för varje dag man är i landet illegalt och till slut nås gränsen när det inte längre anses humant att verkställa en avvisning.

Amnestin för de afghanska männen kan därför betraktas som det smartaste draget hittills av de aktivister som förespråkar fri invandring.

Miljöpartiet och Centern är tydliga med att de vill göra det enklare att invandra till Sverige. Utvecklingen drivs på från många håll. I onsdags meddelades exempelvis att Migrationsverket nu beslutat att asylsökande som uppger sig komma från Eritrea inte ska behöva styrka vare sig sin identitet eller eventuella släktskap. Vilka konsekvenser det kommer att få för antalet asylsökanden från landet och rättssäkerheten gällande familjeåterföreningar, kan vi ännu endast spekulera i.

Något vi däremot vet, är att regeringens och Centerns gemensamma strävan efter vad de menar är en mer humanitär migrationspolitik kommer att få konsekvenser. Så låt oss tala om dem:

De ekonomiska konsekvenserna. Om behoven hos de personer som fått avvisningsbeslut ska prioriteras, vilka grupper ska då tvingas stå tillbaka ännu mer? Pensionärer? Sjuka? Bostadssökande?

De säkerhetsmässiga konsekvenserna. Att bevilja uppehållstillstånd till personer med oklar identitet ökar risken ytterligare för att kriminella och terrorister får en fristad i Sverige. Hotet är verkligt, senast idag anhölls tre personer misstänkta för förberedelse till terrorbrott.

De demokratiska konsekvenserna. Tanken om likabehandling inför lagen överges när en specifik grupp asylsökande särbehandlas.

De juridiska konsekvenserna. Genom att politikerna själva är beredda att bryta mot svensk lagstiftning för att gagna sina egna syften, undergrävs medborgarnas respekt inför lagen. Om politikerna struntar i migrationslagen när det gynnar dem, varför ska skattebetalaren finansiera kostnaderna via skattsedeln om den gynnas av att kringgå skattelagstiftningen? Eller förväntar sig våra politiker att medborgarna ska lyda en lagstiftning de själva sätter sig över?

De moraliska konsekvenserna. Med vilken rätt prioriterar vi afghanska män, varav majoriteten kommer från Iran, samtidigt som vi avvisar familjer till folkmordets Irak och Syrien? Det går heller inte att bortse från det faktum att asylamnestin belönar de personer som ljugit om sin identitet, försinkat utredningsprocessen eller undanhållit sig avvisning. De som respekterat ett avvisningsbeslut, är de stora förlorarna. Ytterligare en aspekt är att det är de som varit tillräckligt ekonomiskt starka för att ta sig till Sverige som får stanna. De fattiga blir kvar och drabbas istället dubbelt när Sverige minskar biståndet för att bekosta migrationskostnader i Sverige.

De signalpolitiska konsekvenserna. Asylamnestins budskap är att det lönar sig att trotsa landets lagstiftning eftersom en grupp som är tillräckligt högljudd och påstridig (och har starka lobbygrupper bakom sig) kommer att få sin vilja igenom. Ett tydligare formulerat inbjudningskort till Sverige är svårare att formulera och kommer att motivera ännu fler att riskera sina liv för att ta sig hit. Många kommer att dra en nitlott redan på Medelhavet och frågan är hur det rimmar med de humanitära intentionerna?

Signalpolitiken blir ännu viktigare med tanke på att migrationsvågorna är inte över. Redan på G20-mötet 2017 offentliggjorde Angela Merkel att man förväntar sig att 100 miljoner afrikaner kommer att söka sig till Europa på grund av klimatförändringar och fattigdom, något som Europa helt saknar beredskap för.

Henrik Jönsson menar i sitt inslag att asylamnestin är ett utslag av Centerns och regeringens populism, eftersom våra politiker i sin hunger efter att tillfredsställa vissa gruppers särintressen är beredda att åsidosätta de institutioner som garanterar samhällets stabilitet. Jag vill komplettera med att den även kan tolkas som ett utslag av en sällan skådad cynism, när en grupp asylsökande används för att få asyllagstiftningen att haverera, och ett närmast monumentalt förakt för den befolkning som kommer att få bära konsekvenserna av beslutet.

Den som accepterat att ansvara för ett lands befolkning, måste nämligen kunna motivera sina beslut för denna befolkning. Att Annie Lööf, som riksdagsledamot och partiledare, stödjer ett förslag hon samtidigt dömer ut är inget som skapar förtroende. Visst är det en synbart god handling att prioritera medkänsla med en minoritet, men handlingens konsekvenser måste redovisas för majoriteten.

Asylamnestins förespråkare är skyldiga oss svar – och svaren måste levereras i form av ärliga motiveringar och realistiska konsekvensbeskrivningar, inte i form av ideologiska målsättningar. Det är en redighet som vi har rätt att förvänta oss av våra riksdagspolitiker. Att gömma sig bakom tystnad eller floskler kommer inte att rädda någon kvar vid köttgrytorna, konsekvenserna av besluten kommer nämligen väljarna att få uppleva ändå.

 

 

Tycker du om det du läst? Vill du fortsätta läsa mina texter, stöd mitt skrivande genom att swisha till 0723 56 77 56. Du kan även beställa min bok ”Konsten att överleva Svenska kyrkan” genom att swisha 250 kronor till samma nummer (glöm inte att uppge namn och adress!). Boken går även att beställa via Adlibris eller Bokus.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre + nitton =