Legenden om den centerpartistiska ormen

Legender finns i kulturer världen över och deras teman återkommer med viss variation. Gemensamt för dem alla är syftet att lära lyssnaren en viktig livserfarenhet, genom legendens berättelse. En legend som jag själv fick höra av cherokeer i Arkansas, är den om kvinnan och ormen. Just när Januariöverenskommelsen fyller ett år, anser Centern att det ännu en gång är dags att vända kappan efter vinden och genom en debattartikel i DN sträcker C nu ut en hand till M och KD. Idag är detta därför en legend som tål att påminnas om:

Det var en gång en kvinna som var på väg hem till sin hydda. Prärien låg tyst och varm, och sträckte sig oändligt. Plötsligt hörde hon ett prasslande ljud vid sina fötter. När hon tittade ner såg hon att en liten skallerormsunge låg hoprullad vid hennes fötter. Den lilla ormen låg där så ensam och liten och skallrade med sin lilla skallra. Kvinnan hade varit nära att trampa på den, men skallran hade varnat henne. När hon tittade närmre på den lilla ormen, såg hon att den var skadad. Kanske hade en fågel försökt fånga den? Den kunde hur som helst inte ringla iväg för att söka skydd och här ute i det öppna landskapet skulle den snart vara död.

Knappt hade kvinnan hunnit tänka så, förrän ormen började tala till henne: ”Jag kommer snart att dö,” sa den lilla ormen. ”Jag fryser så hemskt och jag kan inte längre ringla iväg för att söka skydd. Jag är alldeles ensam här ute – snälla, snälla hjälp mig!” ”Nej,” sa kvinnan. ”Du är en orm. Om jag tar upp dig, kommer du att bita mig!” Men den lilla ormen skakade på huvudet. ”Det skulle jag aldrig göra,” sa ormen. ”Inte om du räddar mig. Då kommer jag alltid att vara tacksam och jag skulle aldrig drömma om att skada dig!”

Kvinnan greps av medlidande med den lilla ormen. Den var ju, när hon såg på den, så liten och vacker med sina glänsande små fjäll och bedjande ögon. Sakta böjde sig kvinnan ner och plockade upp den i famnen. Så bar hon hem den till hyddan.

Den lilla ormen fann sig väl tillrätta hemma hos kvinnan, som vårdade den ömt. Ormen värmde sig vid elden och åt av de små mössen som kvinnan tog hem till den. Så småningom lärde den sig att jaga de möss som ibland kom in i kvinnans hydda och kvinnan fann att hon ofta gladde sig åt att ha träffat ormen. Den växte sig större och starkare för varje dag och om nätterna sov den hopringlad bredvid kvinnan. Snart var den en stor och fullvuxen orm, och kvinnan var så stolt över den.

En vacker dag när kvinnan kom hem till sin hydda, satte hon sig som vanligt ned bredvid elden för att värma sig. Plötsligt kände hon hur något sved till på armen och när hon tittade ner såg hon blödande två märken efter skallerormens huggtänder. ”Men,” stammade kvinnan medan hon kände hur giftet spred sig i blodet, ”du lovade ju att du aldrig skulle skada mig..?”
Ormen vände sitt huvud upp mot kvinnan och viskade: ”Kvinna, jag är en orm…”.

 

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd insättning bekräftar gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller. Swish 0723 56 77 56.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × fyra =