Med lögnen som statsmakt

I en fungerande demokrati hade Rosenbad varit ockuperat av media idag. Sverige hade stått stilla och upprörda medborgare hade släpat landets regering till Hötorget, för att där vederbörligen rulla dem i tjära och fjädrar och därefter avpollettera dem för tid och evighet. Det vore en, i mina ögon, ytterst mild påföljd för den skada de orsakat den nation de är satta att ansvara för.

I måndags presenterades nämligen rapporten Går det att lita på Brå? En studie om bias i myndighetsforskning, i vilken tre forskare vid Linköpings universitet redovisar resultatet av ett genomgripande intervjuarbete med nuvarande och före detta tjänstemän på Brottsförebyggande rådet (Brå). Redan det första stycket i rapportens sammanfattning är tillräcklig för att sända kalla kårar:

”Brottsförebyggande rådet (Brå) har funktion som ett forskningsinstitut och är på samma gång en myndighet under ett departement. Konstruktionen öppnar för frågor om forskningen kan snedvridas av politisk styrning. Vår slutsats är att det finns en inbyggd spänning i förhållandet att en myndighet som lyder under justitiedepartementet samtidigt utför studier som rör detta departements kärnfrågor och att detta får konsekvenser för tillförlitligheten i yttranden och rapporter från Brå. Ett flertal intervjupersoner vittnar bland annat om hur Brås ledning direkt utsatt dem för påtryckningar för att ändra rön som av politiska, ideologiska eller andra skäl inte varit önskvärda. Andra anser dock att anställda vid Brå inte är föremål för konkreta påtryckningar med bäring på deras arbete. Samtidigt, menar de, finns en påtaglig möjlighet för Polismyndigheten och andra intressenter att påverka resultaten genom detaljerade beställningar. Det tycks råda en tystnadskultur på Brå som bland annat tydliggörs genom att intervjupersonernas syn på Brås verksamhet skiljer sig åt beroende på i vilket förhållande de stod till Brå vid intervjutillfället. Också sådant som utspelade sig under datainsamlingen indikerar att det finns en tystnadskultur.”

 

Studien i sin helhet kan du läsa här. Orkar du inte läsa hela, föreslår jag att du prioriterar kapitel fyra, som handlar om politisk styrning, tystnadskultur och tillförlitligheten i myndighetens rapporter. Jens Ganman återger på sin Facebook-sida ett antal anmärkningsvärda passager i materialet och i rapportens intervjuer, han uppmanar till noggrann läsning av det sista citatet eftersom det, i lätt maskerade ordalag, handlar om vår statsminister:

Sid 30:
”…risken för snedvridna tolkningar (är) hög. Alltid när Brå kommer ut med rapporter eller gör yttranden brukar jag fundera på vilken tvättmaskin de gått igenom.” (Intervju E12, oktober 2019)

Sid 33:
”Åtskilliga anställda uttryckte en frustration över att en nyckelperson vid Brå ändrade slutsatser och undertryckte känsliga resultat i rapporten.

Sid 34:
”…myndigheten verkar ha intentionen att uttrycka sig på ett sätt som är behagligt för regeringen samt för andra myndigheter – särskilt Polismyndigheten.”

Sid 38:
”…det verkar finnas ett önskemål att anställa ”unga tjejer” som är lättstyrda framför ”självständiga forskare, docenter och professorer” eftersom ”Det är svårare att handskas med kompetenta personer som inte vill bli styrda.”

Sid 56:
”…Brås nuvarande agerande underlättar polisens legitimitetsskapande aktiviteter. Detta förhållande kan minska möjligheterna att komma tillrätta med viktiga förändringsbehov inom polisen, men kan också få en negativ inverkan på andra frågor kopplade till samhällsutvecklingen. Offentliga personer har till exempel yttrat att de senaste årens brottsutveckling har överraskat dem. Med tanke på att en av Brås viktigaste funktioner är att bidra med fakta och kunskap till kriminalpolitiken går det att ställa frågan om Brå effektivt nog har förmedlat kunskap om viktiga förhållanden i det svenska samhället.”

 

Men idag är det bara en helt vanlig onsdag i konungariket Sverige. Allt lunkar på, precis som vanligt. De stora mediehusen tycks ha återgått till sin vanliga rapportering om Trump, klimatet, Greta och några notiser om de dagliga morden. Den som letar information om Brå-rapporten i Aftonbladet möts istället av Oisin Cantwell, som ifrågasätter rapporten och menar att upprördheten är en ”fest i trollskogen” där ”allsköns konspirationsteoretiker korkade upp champagnen”.

Att mycket tyder på att Brå:s rapporter har korrigerats för att passa regeringars politiska agendor är alltigenom demokratiföraktande, men knappast unikt. Den nu släppta rapporten om styrningen av Brå är en del av forskningsstudien Det myndigheter vill dölja – hur beteenden som riskerar att erodera tilliten till offentliga organisationer kan motverkas, vilket indikerar att vi nog gör bäst i att bereda oss på att det kommer mera. Varför är det exempelvis så tyst om IS-terroristerna i Sverige? Eller varför ser klimatdebatten ut som den gör? Hur mycket friseras där? Förändras fakta och tider för att passa politiska syften och varför ser rapporteringen ut som den gör i media? Vad händer – egentligen?

Att missförhållandena inom Brå har kunnat pågå under så många år, utan att uppmärksammas av media och utan att media nu drevar efter ansvarig minister, visar på att Sverige har ett allvarligt problem: De tre statsmakterna har smält samman till en, förenad i en politisk ideologi som trumfar de respektive uppdragen. Av Linköpings-rapporten och dess mottagande att döma, har gränserna mellan justitiedepartement, polismyndighet, Brå och media i allt väsentligt suddats ut. Politiker och politiska hänsyn styr den ena myndighetens rapportering till den andra myndigheten, som därigenom undanhålls fakta och hindras från att fatta för uppdraget korrekta beslut. Media avstår från att granska. Den manipulerade informationen förmedlas sedan som sanning till landets befolkning. Den som ifrågasätter, inkluderas snabbt bland Cantwells konspirationsteoretiker.

Allt detta skulle självklart vara omöjligt utan den tjänstemannaaktivism som genomsyrar de svenska samhällsinstitutionerna och vars existens nu alltmer lamslår Sverige. Jag har skrivit om det tidigare, bland annat här. Denna aktivism, som vilar på övertygelsen om den egna rättfärdigheten och diverse luddiga värdegrundsargument, har existerat under lång tid och är nu närmast att betrakta som comme il faut i svensk myndighetsutövning – ett av de tydligaste exemplen är UD där den visade sig genom den så kallade 261-listan, ett annat är hur Migrationsverkets tjänstemän fattade beslutet att ge alla (påstådda) flyktingar från Syrien automatiskt uppehållstillstånd. Ytterligare exempel ges dagligen när kommunerna tvingas till kraftiga prioriteringar på grund av den ansträngda ekonomin.

För aktivisten är själva aktivismen primär, tjänstebeskrivningen ses som sekundär. Det innebär att aktivister i olika läger kan förenas och känna större samhörighet med varandra än med de medborgare i vars tjänst de egentligen står. Alldeles oavsett om man då är politiskt förtroendevald, kommunal tjänsteman eller journalist så existerar en solidaritet, ett ideologiskt frimureri, där man inte tjallar på en i gänget. Ändamålet helgar medlen, och därför är det okej att skjuta på ett lanseringsdatum, frisera i statistiken eller undanhålla signalement. Det innebär självklart inte att alla tjänstemän är aktivister, lång ifrån, men det existerar en aktivistisk organisationskultur som den enskilde individen förutsätts acceptera och agera i enlighet med. Denna aktivistiska kultur skiner igenom i rapporten om Brå.

I fallet med Brå-rapporten kan denna skrå-brytande aktivism ha lett till att allas vår säkerhet har satts på spel. När ”fakta” har presenterats för oss och vi har fått höra hur Sverige aldrig har varit tryggare, så har det inte varit sanning. Istället har vi levererats sådant som våra makthavare önskar förmedla till oss, vid tidpunkter de har ansett mest fördelaktigt för dem själva. Statsmakterna har förenats till en enda, med lögnen som vapen och medborgarna som motståndare. Helt plötsligt går allt att misstro, och den björntjänsten är inget som gagnar vår framtid.

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd insättning bekräftar gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller. Swish 0723 56 77 56.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × 1 =