Med människor som vapen kan alla gränser falla

Går det att erövra ett territorium utan vapen? Det är en fråga jag hört diskuteras ett antal gånger under mina år inom Försvarsmakten och svaret blev vanligtvis ett ”ja”. Rent hypotetiskt så skulle exempelvis Kina inte behöva några vapen för att invadera ett mindre grannland – om alla kineser helt sonika ställde upp och marscherade rakt in över gränsen, skulle de inte kunna stoppas eftersom det finns så många kineser. Eftersom sannolikheten att ett lands militär skulle skjuta obeväpnade civilister får bedömas som låg, skulle en sådan ”mass-marsch över gränsen” resultera i en nästintill garanterad framgång – förutsatt att ett land skulle vara cyniskt nog att villigt använda sin egen befolkning som levande vapen.

Häromdagen förklarade Turkiets president Recep Erdogan att han tänker göra just det. Trots att Turkiet sedan 2015 tagit emot miljardbelopp från EU för att hindra migranter från att korsa unionens yttre gräns, har Erdogan nu öppnat gränserna. I skrivande stund uppges 75 000 migranter ha lämnat Turkiet, tiotusentals befinner sig vid grekiska gränsen samtidigt som Serbien överväger att utlysa krigstillstånd. Jyllands-Posten rapporterar om hur människor som väntat i åratal på att ta sig till Europa, nu tar sig till gränsen. Vissa uppges till och med bussas till gränsen av turkiska myndigheter, andra reser med taxi eller genom att vandra i timmar. Människor från Turkiet, Afghanistan, Pakistan, Irak, Iran, Syrien… Civila som vill få ett bättre liv blandas med ett okänt antal IS-terrorister som vill återupprätta sitt kalifat. Dörrarna till Europa har öppnats på vid gavel.

Nu är frågan hur EU ska hantera situationen. På norska Document.no skriver Hans Rustad att det vi nu ser inte är flyktingströmmar utan en invasion styrd av Erdogan, och Rustad kallar migranterna för ”ett politiskt vapen” som används för att tydliggöra Europas obeslutsamhet och svaghet. Samtidigt som grekisk gränspolis använder tårgas för att stoppa migranterna, så pressar turkisk polis på för att driva dem framåt. På Twitter cirkulerar filmer där aggressiva män ropar ”Allahu akbar” och ”takbir!” samtidigt som de med våld försöker bryta igenom gränsposteringarna. Scenerna för inte tankarna till lidande flyktingströmmar, utan till ett militärt angrepp. Helt säkert skulle grekisk militär ha skjutit för att döda om de attackerande männen burit vapen, men nu kastar de ”bara” sten, eldar bildäck och skriker slagord. Hur förhåller sig en stat till en sådan attack? Förvirringen lamslår. Är det flyktingar man möter, eller ett militärt angrepp? Ska de hjälpas eller hindras?

I perspektiv kan flyktingvågen 2015 nu betraktas som ett lackmus-test på den europeiska försvarsförmågan och inställningen till migrantströmmar. Vi vet idag att endast en bråkdel av de hundratusentals migranter som tog sig till Europa var flyktingar, de flesta var ekonomiskt drivna män. Vi vet att terrorister fanns bland migranterna. Vi vet att de inte stoppades vid de yttre gränserna utan tvärtom fick god hjälp, inte bara att ta sig in i EU, utan även att ta sig till sina önskade slutdestinationer. Vi vet att ett oproportionerligt stort antal migranter togs emot av Sverige. Vi vet att de som bedömdes sakna asylskäl ändå har kunnat förbli i landet och att få avvisningar har kunnat genomföras. Vi vet att Europa och Sverige fortfarande kämpar med att få kontroll över situationen och hantera de nya förutsättningarna. Nu släpper Erdogan lös nästa våg.

Europas makthavare har inget annat val än att fråga sig hur ett territoriellt angrepp bör definieras. Förutsätter ett krigsutbrott en krigsförklaring eller att motparten bär vapen och uniform när gränsen korsas? Kanske inte. Erdogan har länge varit tydlig med sina intentioner att destabilisera EU och verka för en ökad islamisering. Han har fört ett fult utpressningsspel och har nu visat var han står. Öppnandet av gränsen sker dessutom ytterst vältajmat, i ett läge när EU är fullt upptaget med att försöka hantera en härjande pandemi. Erdogan går inte att lita på och Turkiets agerande skulle, med lite nytänkande, gå att betrakta som en krigshandling. Recep Erdogan har genom sitt tidigare handlande bevisat att han är kapabel till det mesta, även att utnyttja (och offra) civila för att nå de egna politiska målen. Det som vi nu ser vid EU:s gräns mot Turkiet, är därför hur det scenario som jag hört diskuteras så länge förvandlas från hypotes till verklighet. Mycket snart får vi svaret: Går det att erövra ett territorium utan vapen?

 

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd insättning bekräftar gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller. Swish 0723 56 77 56. Jag har tyvärr ingen möjlighet att återkomma med personliga tack till var och en som donerar, men jag är innerligt tacksam för varje krona!

1 thought on “Med människor som vapen kan alla gränser falla”

  1. Utan att veta, så förmodar jag att internationell rätt tillåter att man med alla medel, inklusive dödligt våld, tillåter ett land att försvara sitt lands yttre gräns. Dessvärre är nog enda sättet att få stopp på det hela är att använda skarp ammunition mot alla som passerar gränsen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 − 2 =