Min nationaldagsönskan är ett friskare Sverige

Grattis på nationaldagen, Sverige! Jag är så tacksam för att vi har fått tillbringa ännu ett år tillsammans du och jag, och jag är glad över att du trots allt ännu står på fötterna. Men eftersom jag älskar dig och vill dig väl, så måste jag få vara ärlig nu. Jag är orolig för dig. Riktigt orolig. Något är väldigt fel, och det tycks vara uppenbart för alla utom för dig själv. Bli inte upprörd nu. Trots allt är det väl så, att vissa saker märker vi inte själva. Det blir istället andras uppgift att göra oss uppmärksamma på vad som felas. Så bara lyssna. Fundera över det jag säger. Jag tror det vore bra.

Kommer du ihåg när jag var liten? Hur det var då? Hur jag och mina kamrater släpptes ut på förmiddagen och kunde leka fritt utomhus hela dagen? Hur vi gick vilse i skogen, klättrade i träden och fiskade i bäcken (fast vi inte fick)? Jag minns friheten jag hade att utforska livet och omvärlden, utan rädsla för annat än trollen i skogen och spökena i ödehusen. Visst fanns det faror som lurade, men jag kom aldrig i närheten av dem. Men trots det så fick jag lära mig att aldrig följa med ”snälla farbröder”, även om de bad om hjälp att hitta en bortsprungen kattunge eller ville bjuda mig på godis. Några detaljer fick jag inte veta, men jag förstod att det kunde vara farligt.

Idag minns jag min barndom som en utopisk dröm, något som omöjligt kan ha existerat. Mina egna barn växer upp i en värld som är så fundamentalt förändrad, där friheten har fått ge vika inför behovet av säkerhet och där rån, mord och briserande bomber är en högst närvarande del av deras egen vardag. Hur kunde det bli så här, Sverige?

Det är min skyldighet att, som ditt vuxna barn, tala allvar med dig, Sverige. Jag vet att du är gammal och trött, och att du känner dig förvirrad ibland när världens alla bekymmer kommer för nära. Det är okej, man får känna så. Men du måste ta ditt ansvar också, och du har faktiskt många sekler kvar om du bara tar hand om dig. Det gör du inte nu. Du håller på att kasta bort allt det som har gjort dig unik, älskad och efterfrågad, och det är sorgligt för oss i din familj att se. Idag upplever jag att det är du som låtit dig lockas bort av lock, pock och smicker. I din iver att leva upp till den Humanitära stormaktens alla ideal, glömde du bort det mest basala och själva grunden i vad som är medmänskligt och rätt. Du ville så väl, men det blev så fel. Det fina i kråksången är att misstagen går att rätta till, men då måste du först inse och erkänna att du gjorde felaktiga val. Ja, många kommer att bli arga och besvikna på dig – men ännu fler kommer att uppskatta att du faktiskt tar ditt ansvar. Bättre sent än aldrig, säger man ju.

Är du osäker på hur det faktiskt ser ut här hos dina familjemedlemmar? Vet du inte riktigt vad du borde göra, eller ens vad du kan göra? Ingen fara! Se dig omkring. Det finns så många här som vill och kan hjälpa dig. Ta emot den hjälpen. Du vet säkert redan att vi kommer att be dig dra ned på kostnaderna för dina fritidsprojekt. Jag är den förste att erkänna att det är bra att ha en givande fritid bortom alla måsten, och fritidssysselsättningar får också kosta pengar. Däremot är det inte okej när du betalar dina hobbies före dina fasta utgifter och struntar i ditt arbete för att åka på roliga tillställningar. Spärra korten, säg upp autogirot. Din ekonomi är inte som den var, du har inte råd längre. Även om det smärtar, så måste du faktiskt inse det.

Ditt agerande under de senaste decennierna har splittrat din familj, Sverige, och det blir bara värre. Det spelar ingen roll om vi har kallat din jord vårt hem sedan tusentals år eller har kommit hit nyligen men med en genuin kärlek till dig och en vilja att dela ditt liv – vi känner inte igen oss längre. Vi känner inte igen dig längre. Vi känner oss svikna av dig. Vi upplever att du inte uppskattar vår omsorg om dig, att du inte ser de uppoffringar som vi gör för dig, varje dag. Vi kämpar för dig eftersom vi trots allt älskar dig, men det gör ont att se hur du ständigt prioriterar främmande framför din familj. Det är som om du inte ser oss och våra behov? Men vi är också människor som behöver livets grundläggande – bostäder, försörjning, trygghet, sjukvård, framtidstro – och vi behöver få lite uppskattning ibland för att vi försörjer dig. Det är faktiskt vi som bekostar även dina hobbies.

Är du rädd för att det har gått för långt, säger du? Att de som aldrig har fått lära sig gränssättning ska bråka ännu mer om du börjar säga nej? Jag förstår det. Jag ser också vad som händer runt omkring oss och jag tror att de flesta av oss blir ganska rädda när vi ser hur du ständigt viker dig inför kraven och våldet, beskyllningarna och hoten. Men gör du inget nu så blir det ännu värre! Jag har sett hur det är i andra länder, där livet levs bakom höga och taggtrådskrönta murar och där den som är beredd att bruka mest våld sätter reglerna. Jag vill inte ha det så. Jag vill inte att mina barn ska få det så. Jag kommer att kämpa för att du ska vakna upp och ta ditt förnuft till fånga så länge jag lever, Sverige. Anledningen är enkel: Jag vet hur Sverige en gång var och jag vet därför hur Sverige skulle kunna vara. Mina barn vet det inte, och när jag berättar om hur samhället såg ut när jag växte upp, så tror de mig inte. Ge det några decennier till, så finns det ingen kvar som längre minns att ett fritt, öppet och tryggt Sverige någonsin har existerat och hur fantastiskt det var att leva på en sådan plats. Den dagen, när ingen längre minns var vi kommer ifrån, hur ska vi då kunna hitta tillbaka? Då är vi på riktigt förlorade. Eller kanske är vi det redan nu?

Jag tror att det är upp till dig nu, Sverige. Lyssna på oss, de miljontals individer som gemensamt utgör cellerna i din kropp, så att vi får vara med och bestämma vilket sorts land du ska vara och hur framtida generationer svenskar ska få växa upp. För allas vår skull, hoppas jag att vi tillsammans gör kloka och ansvarsfulla val även om du måste fatta impopulära beslut och även om det känns pinsamt att erkänna att du inledningsvis valde fel väg. En sak kan jag nämligen lova dig: Vi behöver dig nu, Sverige. Som den stolta nation du har varit och som den trygga samhällsgemenskap vi ännu minns. Jag vet att du fixar detta, mitt älskade land. Om du bara bestämmer dig, skakar av dig de idéer som äter dig levande och byter hallucinogenerna mot friskt syre. Krya på dig, Sverige!

 

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd insättning bekräftar gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller. Swish 0723 56 77 56, glöm inte att skriva ”Gåva” i meddelandefältet. Jag har tyvärr ingen möjlighet att återkomma med personliga tack till var och en som donerar, men jag är innerligt tacksam för varje krona!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × 4 =