När vargen kom

Första gången jag kallades främlingsfientlig var 2011. Då hade jag skrivit en debattartikel i Kyrkans tidning där jag frågade varför Svenska kyrkan inte var stolt över sin kristna tro. Jag ifrågasatte dessutom varför Svenska kyrkan ständigt sökte gemenskap med islam samtidigt som man vände ryggen åt judar och andra kristna kyrkor. Det räckte för att bli stämplad.

Genom åren har invektiven skiftat. För sju år sedan räckte det med att någon kallade en för främlingsfientlig för att någon skulle bli utkastad i en social istid. Men vem var egentligen främlingsfientlig?

Det handlade ytterst sällan om att vara fientligt inställd till främlingar. Istället handlade det oftast om att ha frågor eller synpunkter rörande kulturer eller integration En antydan om att alla kulturer kanske inte var exakt lika räckte för att anses vara främlingsfientlig, liksom att uttrycka stolthet över Sverige eller be någon med mörkare pigmentering än en själv att respektera en köordning eller en hastighetsbegränsning.

Till slut ansågs var och varannan vara främlingsfientlig. Begreppet hade vattnats ur, det betydde inget längre och blev därmed både verkningslöst och värdelöst.

Då ersattes det av andra: Islamofob. Rasist. Högerextremist. Fascist. Nazist.

Dödsknarkarfascistnazistrasistislamofob.

Det har ropats varg tusen gånger om, brunsmetats och stigmatiserats. Vi är många som har stått där, framför de skränande horderna och de pekande fingrarna. Vi har förlorat våra anställningar, våra inkomster, våra bostäder, våra familjer, vårt anseende. Vissa har förlorat sina liv. Varför? Jo, för att vi under snart ett decennium sagt samma saker som Socialdemokraterna nu säger i den pågående valrörelsen.

Det som var rasism och fascism för ett år sedan, är ansvarsfull politik idag.

Ändå fortsätter vi att höra: Rasist! Fascist! Islamofob! Nazist! Extremist!

Detta strösslande av epitet har medfört en gigantisk devalvering av begreppens ursprungliga och egentliga betydelser. Även den som inte anser människovärde eller egenskaper vara kopplat till hudfärg har kallats rasist. Även den som inte tycker illa om muslimer har kallats islamofob. Även den som inte förespråkar en stark, nationalistisk och kollektivistisk stat har kallats fascist. Även den som inte är nationalsocialist har kallats nazist.

Idag var det Thomas Gürs tur att klumpas ihop med nazism, på ledarplats i Aftonbladet. Det är Jonna Sima som menar att Visbys domprost Mats Hermansson var ett föredöme som använde domkyrkans klockor för att tysta det pop up-seminarium om integration som Gür höll under Almedalsveckan. Om detta har jag skrivit både här och här. ”Samhället måste sända en tydlig signal om att det råder nolltolerans mot nazivåldet. Men vi behöver hjälpas åt att säga ifrån och markera mot rasismen och antidemokratiska krafter i vardagen,” skriver Sima.

Det är oerhört. Om Thomas Gür, en av Sveriges absolut mest analytiska och verbalt återhållsamma debattörer, kan länkas till rasism, antidemokrati och nazism genom att tala om integration ur ett borgerligt perspektiv – ja, då undrar jag om det finns någon icke-socialist som inte är nazist enligt Aftonbladets definition..? En detalj i sammanhanget är att Gürs turkiska ursprung gör honom automatiskt hatad av nazister, men det tycks Sima helt bortse ifrån.

Så kom vargen.

Plötsligt stod de där, i Almedalen. Nazisterna. De riktiga nazisterna. Nationalsocialisterna. De som marscherar med vita skjortor och fanor med tyr-runor. De med sammanbitna uppsyner och tomma blickar. De som på allvar menar att svenskhet är kopplat till mängden pigment i huden, att homosexualitet är en sjukdom och att judar borde utrotas. De som tycker att Hitler var en hyvens kille och vill skicka Thomas Gür till Turkiet. De är få, de är förvirrade och de har absolut ingen kapacitet att växa sig starka. Men de finns. På riktigt.

Så vad ska vi kalla dem?

Inte nazister, väl? Alla som bedöms sakna korrekt, socialistisk Värdegrund™ kallas ju nazister. Och rasister. Och fascister, islamofober och högerextremister – trots att det enda de faktiskt gör är att delge andra sina nutidsanalyser, kritisera vad de anser vara en ansvarslös migrationspolitik och ge förslag på konkreta lösningar. Som Thomas Gür gjorde i onsdags, innan han tystades.

Men kritik är inte nazism. Kritik är inte fascism. Kritik är inte rasism.

Nu står vargen där, mitt i Almedalen.
Vad ska ni göra nu, antirasister..?
Ni har ropat varg så länge att ingen längre lyssnar.

 

 

Tycker du om det du läst? Vill du fortsätta läsa mina texter, stöd mitt skrivande genom att swisha till 0723 56 77 56. Du kan även beställa min bok Konsten att överleva Svenska kyrkan genom att swisha 250 kronor till samma nummer (glöm inte att uppge namn och adress!). Boken går även att beställa via Adlibris eller Bokus.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × 4 =