Nej till bönestunder är det enda rimliga

Bromölla kommun påstås ha fattat ett beslut om att ”kommunanställda inte får be under arbetstid”, vilket först rapporterades av Kristianstadsbladet. En sådan regel ter sig mycket märklig, och vid en närmare granskning visade det sig att bön under arbetstid inte alls är förbjudet. Vad som inte tillåts är att, som kommunanställd, avvika från sina arbetsuppgifter för att under betald arbetstid prioritera ett annat engagemang än arbetet – även när prioriteringen är att förrätta rituell bön. Förbudet mot bön visade sig i själva verket vara ett förtydligande av rådande arbetslagstiftning, ett förtydligande som dessutom redan funnits på plats en tid. Vad Kommunstyrelsen i Bromölla har gjort i närtid, är att förtydliga sin redan existerande likabehandlingsplan avseende arbete och religion, genom att byta ut ordet ”bön” mot det mer precisa ”bön på betald arbetstid”. Åtta ledamöter (SD och M) röstade för att bifalla förtydligandet, sju (S och L) röstade emot. Diarienumret är 2018/1115, det går utmärkt att gå in på kommunens hemsida och följa ärendets gång där.

Från den 11 juni 2019 lyder alltså kommunens direktiv därför enligt följande:

Likabehandling
Arbete och religion

Rätten till religion eller trosuppfattning är absolut. Utövande av denna kan
begränsas med hänsyn till krav i arbetet, men det måste i sådana fall ske
utifrån relevanta skäl och inte innebära ett oproportionerligt ingrepp i
religionsfriheten.

Bromölla kommuns arbetsgivarhållning baseras på ett bejakande av
mångfald och pluralism. Religion som mänsklig rättighet har ett högt
skyddsvärde och så länge det inte skapar stora problem1 är arbetsgivaren
skyldig att underlätta för anställda att utöva sin religion.

Religionsfriheten innebär dock också rätten att slippa religiösa
manifestationer, vilket innebär att Bromölla kommuns arbetsgivarföreträdare
måste beakta även detta perspektiv för att i en anda av respekt
och förståelse för alla parter undvika intressekonflikter gentemot rätten att
fritt få utöva sin religion.

Bönestund
Bönestund på betald arbetstid är inte tillåtet.

1 Typiskt sett kvalitetsbrister i den kommunala tjänsteleveransen, arbetsmiljöproblem för övriga medarbetare och/eller säkerhetsrisker pga att situationer av ensamarbete uppstår.

Policys formuleras när det finns behov av dem. Bromölla kommun har, i sin roll som arbetsgivare, uppfattat att det funnits ett behov av att formulera regler för bönestunder. Formuleringarna avslöjar att kommunen adresserar ett redan existerande problem, som både lett till motsättningar mellan anställda på kommunens arbetsplatser (”undvika intressekonflikter”) och stora problem för kommunen. Problemen specificeras i sin tur i fotnoten: ”Typiskt sett kvalitetsbrister i den kommunala tjänsteleveransen, arbetsmiljöproblem för övriga medarbetare och/eller säkerhetsrisker pga att situationer av ensamarbete uppstår.” I klartext har anställda avvikit från sina arbetsuppgifter för att förrätta bön på betald arbetstid, vilket både har medfört att både arbetsresultaten och säkerheten blivit lidande och att konflikter har uppstått. Problemet har blivit så pass kännbart att man sett behov av att formulera regler för det, och Kommunstyrelsen har därför beslutat att bönestund på betald arbetstid inte är tillåten.

Det är, ett i mina ögon, fullständigt oproblematiskt beslut. Frågan handlar ju inte primärt om religionsfrihet, utan om arbetsrätt – om en arbetstagare utan arbetsgivarens tillstånd uteblir från sina arbetsuppgifter är det att betrakta som olovlig frånvaro, vilket utgör skäl för avsked. Svårare än så är det inte. Det gäller oavsett om arbetstiden tillbringas i shoppinggallerian, framför teven eller i sängen. Varje anställningsavtal anger arbetstid, och under arbetstiden utför arbetstagaren det arbete som arbetsgivaren betalar en för att utföra. Som anställd har man rätt till pauser under arbetsdagen. Vad man gör under dessa, avgör man själv. Vill man dra sig undan för att förrätta enskild bön är man fri att göra det. Medger arbetsuppgifterna det, kan man gå försjunken i bön åtta timmar per dag.

Att gränser mellan arbetstid och pauser inte respekteras, är en klassisk källa till konflikter på arbetsplatser. För många år sedan arbetade jag inom vården, där det enda legitima skälet att komma ifrån var att ta rökpauser. Alltså fick vi icke-rökare finna oss i att våra rökande kollegor tog en eller ett par extra rökpauser per timme, medans vi utförde även deras arbetsuppgifter. Föga förvånande knorrades det i leden. Så småningom utfärdades policys och rökförbud, utan större protester. Som kuriosa kan nämnas att Bromölla tillhör de kommuner som har förbjudit rökning på sina arbetsplatser. Bönestunder tycks bara vara en modernare version av denna motsättning.

Jag menar att Bromöllas nej till bönestunder är den enda hållbara linjen i frågan. För att förklara varför jag drar den slutsatsen, är det enklast att vända på steken. Låt oss anta att Bromölla kommuns policy slagit fast: ”Bönestund på betald arbetstid är tillåtet.” Vad hade det medfört?

En sådan formulering hade slagit fast att den anställdes rätt att förrätta bön vid valfri tidpunkt, även när det påverkar arbetsresultatet negativt, trumfar arbetsgivarens rätt att förfoga över anställd personal under arbetstiden. I praktiken hade det även inneburit att man segregerat de kommunala arbetsplatserna genom att dela in anställda i bedjande/troende och icke-bedjande/icke-troende – vilket i sig är anmärkningsvärt i en sekulär stat – och gett de bedjande rättigheter, förmåner och avsteg som inte tillfaller icke-bedjande.

Att de kommunalt anställda i Bromölla skulle kunna komma och gå som de ville med hänvisning till att man har varit frånvarande för att be, skulle knappast accepterats. Alltså måste det skapas nya, individuella, regler. Bromölla kommun hade, i november 2018, 1 006 anställda. Istället för en generell, nekande regel, skulle en tillåtande policy leda till att kommunen skulle behöva hantera 1 006 enskilda ärenden. Vem ska göra bedömningarna?

Några frågor som då måste hanteras: Vem ska få gå ifrån med hänvisning till bönestund? Troende anställda? I så fall – bekännande vilka religioner? Ska kristna få gå ifrån för att be? Muslimer? Buddhister? Judar? Hinduer? Asatroende? Pastafaris? Satanister? Vem räknas som ”bekännande”? Ska den anställdes religiösa tillhörighet styrkas (på samma sätt som skolor kräver intyg gällande specialkost till elever) och vad krävs då? Samfundstillhörighet? Eller räcker ett intyg om personlig fromhet?

Hur ofta ska den anställde få be, och hur länge får bönen vara? Ska det tillåtas förberedelse- eller omställningstid och ska arbetsplatserna även tillhandahålla särskilda lokaler för denna bön? Hur ska kommunen hantera de kvalitetsbrister och säkerhetsrisker som man vet uppstår? Ska kommunen anställa särskilda ”böne-vikarier”, eller anpassa schemaläggning och arbetstider efter den anställdes bönetider? Att plocka bort ordet ”inte” ur beslutsmeningen skulle leda till en ohanterlig djungel av godtycke.

Precis som Bromölla kommun betonar i sin likabehandlingsplan, innebär religionsfrihet även rätten att slippa religiösa manifestationer. De som inte kräver bönestunder, hur ska de kompenseras? Med en extra semestervecka, kortare arbetsdagar eller bättre löneutveckling? Eller förväntas anställda som drabbas av högre arbetsbelastning eller en ökad skaderisk på grund av kollegornas bönestunder att acceptera det? Att införa religionsberoende regler för arbetstid skulle med största sannolikhet leda till ökade konflikter och motsättningar på arbetsplatserna.

Avslutningsvis kan den som höjer blicken se en mycket större bild än ett ja eller nej till bönestunder i Bromölla. Idag finns en stark lobbyverksamhet som vill ge religionen en större plats i det svenska samhället. Ett ja till bönestunder på betald arbetstid skulle vara en stor framgång för dessa krafter, och varför skulle det begränsas till pyttekommunen Bromölla? De rättigheter som gäller i en kommun, kommer snart att efterfrågas i andra. Därför är Bromölla kommuns nej till bönestunder på betald arbetstid det enda rimliga.

 

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd insättning bekräftar gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller. Swish 0723 56 77 56.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem × 3 =