Post-Corona kommer ingen att tala om ”allas lika värde”

Något av det värsta en människa kan behöva göra, är att fatta beslut om vem som får leva och vem som måste dö. Ändå måste sådana beslut ibland fattas, när resurserna för att rädda alla som behöver hjälp helt enkelt inte finns. Sådana situationer uppstår när människor som teoretiskt sett skulle kunna överleva om de fick tillgång till existerande medicinsk hjälp, ändå måste dö eftersom behoven överstiger resurserna. Bedömningen kallas triage och sker på sjukhus, på katastrofplatser eller under militära operationer. Kanske har du två respiratorer, men tre som behöver respirator? Tre platser i helikoptern, men fem soldater som behöver helikoptertransport? Så ser verkligheten stundom ut, någon får tummen upp och någon tummen ner, och den där tummen som pekar sitter fast på någon som måste välja.

I Sverige har det dock varit snudd på straffbart att ens antyda att någon prioritering bland människor förekommer eller ens kan behöva ske. Istället har vi matats tills vi storknat med begreppet ”allas lika värde”, felöversättningen av de mänskliga rättigheternas ”allas lika värdighet” som nu återfinns i varje policy och verksamhetspresentation, från schack-klubbar via förskolor och företag till statliga myndigheter. Många av oss har genomlidit utbildningspass där den fiktiva livbåten alltid har plats för en till och där resurser aldrig är begränsade – och där alla spelar med, trots att vi vet att verkligheten inte fungerar så. Men vi spelar med, eftersom ”allas lika värde” har upphöjts till en norm som inte får ifrågasättas eller problematiseras, trots att ingen någonsin har förmått definiera vad begreppet faktiskt betyder. Att alla människor har samma värde är möjligen sant i en kristen dogmatisk kontext, men knappast någon annanstans. Tvärtom baseras det mesta i vårt samhälle på att vi ständigt gör skillnad på människor och tilldelar olika individer olika värde, genom betyg, lönesättningar, bonusar och så vidare. Vi må födas med samma värdighet, men våra gärningar avgör vårt värde. I en konkret situation när livbåten bara har plats för en person till, har en pedofil därför inte samma värde som pedofilens offer. Att hävda att alla människor har samma värde, strider dessutom mot det mest grundläggande draget hos människan, nämligen att vi generellt värderar de egna familjemedlemmarna högre än andra.

Att tro att livet ständigt kan bjuda på en så jämn färdväg att vi kan använda ett så ihåligt begrepp som ”allas lika värde” för att guida oss genom tillvaron är därför naivt bortom alla gränser. Men nu tycks vi ha fått ett uppvaknande, i form av ett spretigt litet virus. I takt med att rapporter från Italien och Spanien når oss, börjar det så smått gå upp för oss att vi under de kommande veckorna kan kastas in i en situation när vår redan ansträngda sjukvård inte längre förmår rädda livet på dem som skulle kunna räddas. Efter decennier av nedmontering saknar Sverige beredskap och marginaler, även inom bokstavligt talat livsviktiga områden. Sverige har kallt räknat med hjälp från övriga länder för att klara eventuella kriser, men när alla länder nu ser till sin egna befolkning först (inget ”allas lika värde” där, inte) så sitter vi på pottkanten. Nu är det för sent att agera. Våra politikers tidigare undfallenhet kommer att kosta liv. Kanske ditt? Kanske mitt? Definitivt människors som du och jag.

Vi kan ännu hoppas att Covid -19 är precis som vilken influensa som helst, och att sjukvården därför inte kommer att vara mer ansträngd än normalt. Men normalläget är illa nog, och skulle det visa sig att vi inte har med en vanlig säsongsinfluensa att göra, utan med något mycket värre, så kommer Sveriges befolkning att en gång för alla väckas ur villfarelsen om ”den humanitära stormaktens” pålitliga välfärdssystem. Jag tror det är på tiden.

Men att tala om de prioriteringar som faktiskt kommer att behöva göras i en sådan situation är inte okontroversiellt. I torsdags hamnade självaste Edward Blom i skottlinjen efter att på Twitter ha uttalat sig om att myndigheter avfärdat åldersdiskriminering vid vård för Corona-patienter. ”Att prioritera unga framför de som redan levt sitt liv borde vara självklart” skrev Blom – vilket var nog för att få många att gå i taket. Men Blom belyser ett viktigt faktum: Sjukvårdspersonal prioriterar mellan patienter varje dag, och det kommer med stor sannolikhet att uppkomma situationer i närtid, när de måste prioritera mellan vårdbehövande Corona-patienter. Ansvariga läkare kommer att behöva göra aktiva val utifrån parametrar om ålder, hälsa och sociala faktorer – alldeles oavsett vad myndigheterna utlovar. Om du har en respirator men två män som behöver den, ska du välja 35-åringen eller 75-åringen? Om båda är 35 år, men den ena har en cancerdiagnos eller är rökare? Om båda är friska men den ene är överviktig (där skulle väl Edward Blom själv gallras ut)? Om båda är vältränade men den ene har barn? Om båda har barn, men den ene är ensamstående pappa? Hittills har det varit relativt enkelt, men om du måste välja mellan den annars friska, 35-årige ensamstående pappan och hans femåriga dotter..? Ja, på den nivån kan vi hamna relativt snart, och när vi väl varit där nere så kommer ordkombinationen ”allas lika värde” att vara omöjlig att hänvisa till igen.

Det enda vi har att hoppas på nu, är att de som har ansvaret att fatta besluten över liv och död får göra det på så objektiva och professionella grunder som möjligt. Risken är nämligen påtaglig i vårt identitetspolitiskt dominerade samhälle, att det annars är den grupp som har mest högljudda supporters som tränger sig före i kön, eller den som kan beskylla sjukvården för någon form av -ism eller fobi, eller den som kan mobilisera 30 upprörda släktingar. Eller att det helt enkelt blir som i krigszoner, där de mest våldsbenägna helt sonika vräker mer civiliserade patienter från britsarna för att själva tillskansa sig vård under vapenhot. Den som lever får se, och ännu finns som sagt möjligheten att Sverige går relativt förskonat genom de kommande månaderna.

Hur det än blir, kan vi förhoppningsvis se fram emot att parollen om ”allas lika värde” registreras som ett av virusets tidiga offer. Det begreppet är nämligen en osalig ande som borde ha varit död och begraven för läge sedan.

 

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd insättning bekräftar gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller. Swish 0723 56 77 56. Jag har tyvärr ingen möjlighet att återkomma med personliga tack till var och en som donerar, men jag är innerligt tacksam för varje krona!

5 thoughts on “Post-Corona kommer ingen att tala om ”allas lika värde””

  1. ‘Allas lika värde’ låter rimligt fö den som är väluppfostrad och beter sig artigt mot alla han/hon möter. Men det är inte alls vad det betyder. ‘Allas lika värde’ betyder att alla i hela världen har lika rätt till Sverige som svenskarna. ‘Allas lika värde’ betyder att svenska folket skänker bort sitt fädernesland. Det är innebörden i det mantra som trycks på det växande släktet.

    1. Bjarne, nu gör du ju en väldigt skruvad tolkning av ”allas lika värde”. Det är som om jag skulle tolka termen ”allas lika värdighet” (som både jag och Helena backar upp) eller idén om ett människovärde öht på samma sätt som du här tolkar ”allas lika värde” – för att därefter lika överlägset avfärda det.

      Men varken allas lika värde eller allas lika värdighet (jag bejakar båda!) innebär ju med någon självklarhet allas rätt till min plånbok och min bostad, allas rätt att slippa sitta i fängelse eller allas rätt att få asyl i Sverige (allas rätt till fri invandring). Det spelar ingen roll hur vettigt eller galet ”allas lika värde” används (eller ”allas lika värdighet” eller ”Gud är kärlek”), det kan ju vsra precis lika sant ändå! Man kan säga ”Du vet väl om att du är värdefull” också till en genuint osympatisk person som man inte vill bevilja straffreducering och som man vill utvisa ur landet om det går – utan att på minsta sätt vara inkonsekvent. Liiksom Jesus inte var inkonsekvent när han lovade paradiset åt den ene rövaren men inte åt den andre – som han dock just återlöste precis lika dyrt. Och man kan tycka att en lekman har lika stort människovärde som en präst, utan att fördenskull begära samma teologiska stringens av den förra (blinkning åt Helena). Hälsningar Andreas

      PS. nä, jag TYCKER verkligen inte att Helena Edlund och Edward Blom är elaka bara för att de påpekar att sjukvården ställs inför svåra prioriteringar eller att en förälder har ett primärt (inte uteslutande) ansvar för sina egna barn. Varför skulle jag tycka att de var elaka för att jag skrev att jag INTE tyckte det??? DS.

  2. Eller den som är försonad med Gud och människor vs den som behöver en längre nådatid? (Det fromma argumentet mot dödsstraff – för vi kan ju inte skicka folk direkt till helvetet och vi kan ju inte heller avrätta endast botfärdiga fångar). Som skapade av Gud har vi alla ett stort och lika människovärde – och som återlösta med Kristi dyrbara blod i än högre grad. Det kanske är det du menar med ”möjligen sant i en kristen dogmatisk kontext”?

    Sedan har ju du och Edward Blom rätt i att vi ibland faktiskt inte kan och ofta inte ens vill behandla alla lika – inte minst före födelsen görs det ju en enorm ”folkskillnad”, och utan tvekan blir folk ibland både könsdiskriminerade och ”rasifierade”. Visst tycker vi att vi själva och våra familjemedlemmar – och vårt eget folk – är lite mer värda än andra. På sitt sätt naturligt, och det är bara bra att du uppmärksammar det – jag stämplar inte dig eller Edward som elaka för det. Däremot kan jag tycka att det är lite sorgligt att du just som präst inte ö h t verkar vilja hedra ett perspekektiv som faktiskt möjligen är ”sant i en kristen dogmatisk kontext” – utan helt avfärdar det som ”en osalig ande”.

    1. Hej Andreas,

      Tack för din kommentar. Jag står fast vid att ”allas lika värdighet” är lika självklart som att ”allas lika värde” är en omöjlighet. ”Allas lika värde” fungerar som sagt i en kristen dogmatisk kontext (Gud älskar alla människor och alla människor är lika värdefulla för Gud), men tillämpat på samhället fungerar det inte alls. Om vi på allvar menar att ”allas lika värde” ska tillämpas, måste vi exempelvis omedelbart sluta att bedriva triage på sjukhusen och istället lotta ut lediga platser. Min poäng med texten är helt enkelt att eftersom ”allas lika värde” är en omöjlighet, bör vi upphöra med att i tid och otid använda det.

      Jag tolkar vidare din kommentar som att vi alla borde sträva efter att i alla situationer behandla alla människor lika. Det håller jag inte med om. Du ska behandla dina barn och din familj på ett annat sätt än exempelvis mig, eftersom ditt ansvar för dem är större. När du har sett till så att dina barn har mat/bostad/trygghet så kan du börja ta hand om andra. Däremot så ska vi behandla alla människor med medmänsklighet och respekt, men det är något helt annat.

      En detalj: Att man väljer en formulering som ”jag stämplar inte dig eller Edward som elaka för det” brukar vanligtvis betyda att man gör just det… Och prästkortet..? Vad hände där med ”allas lika värde”, Andreas?

      Vänliga hälsningar,
      /Helena

  3. Man kan lösa väldigt mycket med god vilja och innovation. Läste om en sjukhusanställd i Usa.
    Hon har kommit fram till att respiratorer är så överdimensionerade att en respirator räcker till fyra personer.
    Det är enkelt att parallellkoppla slangar till flera patienter. problemet med det är att de måste ha samma sjukdom/smitta eftersom det kan smitta mellan slangarna. Inte så svårt om alla har Corona. Men det kräver också att de som delar har ungefär samma lungkapasitet. man kan därför inte blanda barn med en vuxen eller en liten kvinna med en stor man etc. men med kunnig personal kan man få det att funka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

14 − två =