Själaringning för demokratin

Almedalsveckan presenteras på hemsidan som ”världens största demokratiska mötesplats för samhällsfrågor” som ”genom demokrati och öppenhet är en förebild och en fantastisk plattform för alla som vill debattera”. Tre dagar in i programmet har dock denna bild fått sig en allvarlig törn i form av ett anti-demokratiskt angrepp – även om angreppet kom från en smula oväntat håll.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Domprosten i Visby, Mats Hermansson, har tvingat upp Svenska kyrkans biskopskollegium på plan och beroende på hur dagens famösa klockringning hanteras, kommer ett antal frågor att kunna besvaras. Om Hermansson överlever även denna historia med titel och krage i behåll, vet vi till exempel att Svenska kyrkan styrs av politisk aktivism.

Att domprosten valde att använda sin domkyrkas klockor för att avbryta journalisten Thomas Gürs pop-up seminarium, och därmed hindra både mötes- och yttrandefriheten under just den vecka som kommit att representera svensk demokrati, fick kraftiga reaktioner i sociala medier. Ändå kom tilltaget knappast som en överraskning för den som är bekant med Svenska kyrkans ställningstaganden. Rubriken var nämligen ”9,5 teser om integrationen – så får vi bukt med problemen fram till valet 2038”, PJ Anders Linder förklarar tesernas innehåll och sina tankar om dagen i en text i Axess.

Under en halvtimmes tid talade Gür inför närmare etthundra åhörare som samlats på kyrkbacken utanför domkyrkan i Visby. Rubrikerna var anpassning, ekonomi och kriminalitet. Trots att det knappast går att finna en mer saklig och nyanserad debattör än Gür gick detta inte för sig, enligt domprosten. ”Jag vill inte ha den här skiten här”, uppges domprosten ha sagt.

Vid halv tre på eftermiddagen dånade så domkyrkans klockor över Visby, som en medeltida Hesa Fredrik, i syfte att stoppa seminariet.

Föga förvånande fick domprosten tämligen omgående frågor om vad som fått honom att vidta en åtgärd som uteslutande görs i händelse av krig, angrepp eller svår kris. Till tidningen Dagen menar Hermansson att det ”hölls ett politiskt möte på kyrkans mark” samt att Gür hade ett ”otrevligt och konfrontativt budskap” som var så allvarligt att domprosten till slut lät klockorna ringa eftersom det var ”fara å färde”.

Svenska kyrkans hemsida förklarar domprosten sitt agerande på följande sätt: ”Under eftermiddagen blev jag uppmärksammad av min personal på att det pågick ett oannonserat politiskt möte strax utanför domkyrkan. Deltagare i mötet tog domkyrkans utplacerade möbler och stämningen var obehaglig. Jag kontaktade polis för att få hjälp att hantera situationen och valde även efter en stund att starta kyrkans klockor. Beslutet att ringa i klockorna var överilat, situationen motiverade inte den åtgärden. Dock är det fortsatt så att vi inte önskar politiska möten vid domkyrkan.”

Märkligt nog tycks aversionen för politiska möten vid domkyrkan inte gälla i själva kyrkorummet. Domkyrkan tjänar nämligen som lokal för 26 seminarier under veckan.

Domprostens (bort-)förklaringar hade möjligen fungerat i en tid när allmänheten inte kunde faktagranska på egen hand. Idag, när i princip allt, även Thomas Gürs pop-up seminarier, dokumenteras och läggs ut på nätet, är situationen däremot en annan. Alla och envar, även den som inte var på plats i Visby, kan bedöma proportionaliteten i domprostens agerande.

Den som vill höra vad det är för ”skit” som domprosten inte vill ha i närheten av domkyrkan, eller bevittna den stämning som var så ”obehaglig” att domprosten såg sig nödgad att tillkalla polis, kan se en livesändning av Gürs anförande här. Lyssna särskilt efter det stycke som handlar om ”hur svenska kvinnor våldtogs av utländska män” som domprosten till tidningen Dagen säger sig ha hört.

Även klockringningens efterspel, när Gür frågar Hermansson om varför han börjat ringa i kyrkklockorna istället för att be dem att flytta på sig, och möts av domprostens svar att ”det var fara å färde och det är då vi ringer i klockor” filmades. Samtalet kan du se här.

Den som tar sig tid att lyssna till Gür kommer med stor sannolikhet att dra samma slutsats som jag, nämligen att det varken yttrades några lagvidriga uttalanden eller behövdes ett polisingripande. Istället tycks domprosten helt sonika ha tagit sig friheten att använda domkyrkans klockringning för att tysta en talare, eftersom han inte delade talarens åsikt i migrationsfrågor. Det är inte ett beteende som man vanligtvis förknippar med demokratier eller svenska, grundlagsskyddade fri- och rättigheter.

Att det ändå sker är ett tydligt tecken på att vissa företrädare för Svenska kyrkan anser sig stå över såväl svensk lag som demokratiska spelregler. Man gör helt enkelt som man vill, och bevisar därmed både att man inte tillämpar Matteus 7:12 och att allt tal om ”alla människors lika värde” eller att visa öppenhet mot ”den andre” vid närmare granskning  bara är tomma floskler.

Samma intolerans och exkludering som man kritiserar andra för, använder man själv när man har behov av det. It’s okay when we do it.

Jag är inte ett dugg förvånad. I februari släpptes min bok Konsten att överleva Svenska kyrkan, där jag berättar om mina erfarenheter efter tolv år som präst. Jag berättar om hur kyrkan har förvandlats från kristen trosgemenskap till aktivistisk åsiktsgemenskap, om den mobbning och de trakasserier som existerar inom Svenska kyrkan och om hur organisationen till och med är beredd att bryta mot lagen för att krossa den som avviker eller tycker annorlunda.

För mig är onsdagens klockringning ett tecken i tiden, och en påminnelse om att vi måste våga ställa de viktiga frågorna: Varifrån kommer det egentliga hotet mot demokratin? Vem är det – egentligen – som är intolerant och exkluderande? Den som samtalar om samhällets problem och föreslår möjliga lösningar, eller den som tystar samtalet?

Många har hävdat att Almedalsveckan varit ovanligt avslagen i år, och kanske blev den 4 juli 2018 dagen när den slutligen gav upp andan. Med mindre än tre månader kvar till valet, var klockringningen som dånade ut över Visby en själaringning över svensk demokrati.

 

 

Tycker du om det du läst? Vill du fortsätta läsa mina texter, stöd mitt skrivande genom att swisha till 0723 56 77 56. Du kan även beställa min bok Konsten att överleva Svenska kyrkan genom att swisha 250 kronor till samma nummer (glöm inte att uppge namn och adress!). Boken går även att beställa via Adlibris eller Bokus.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

14 − fem =