Sverige – en nation av vogoner

När Douglas Adams skrev sin bestseller Liftarens väg till galaxen (A Hitchhiker’s Guide to the Galaxy, 1979) representerades galaxens byråkrater av en särskild sorts rymdvarelser: Vogonerna. Vogoner är gröna, feta och härstammande från planeten Vogosphere. De producerar dessutom den tredje värsta sortens poesi som någonsin drabbat galaxen och är särdeles förtjusta i byråkrati. Inget är för dem så viktigt som korrekt hanterade byråkratiska processer, vilket bland annat leder till att jorden förintas som ett led i byggandet av en intergalaktisk motorväg. Sprängningen av jorden är helt i sin ordning, eftersom jordens befolkning inte invänt trots att planerna ställts ut i Planeringsdepartementets lokaler på Alpha Centaruri under 15,5 års tid…

Vogonernas fixering vid byråkrati beskrivs på följande sätt av Adams: ”They wouldn’t save their own grandmothers from the Ravenous Bugblatter Beast of Traal without an order, signed in triplicate, sent in, sent back, queried, lost, found, subjected to public enquiry, lost again, and finally buried in soft peat for three months and recycled as firelighters.”

Häromdagen samtalade jag med en man från Syrien. Han skrädde inte orden när han talade om svenskar: ”Ni är så fruktansvärt naiva! Hur kan ni låta detta pågå? Och vi som har flytt hit, vart ska vi fly nu när kriget kommer hit..?”

Under de senaste veckorna har vi fått veta att IS står inför ett totalt nederlag i sitt utropade kalifat. En synnerligen god nyhet, men vi har även upplysts om att nederlaget innebär att hundratals terrorister förväntas resa ”hem” till Sverige igen – till ett Sverige som de övergett för kalifatet, ett Sverige vars demokrati de föraktar och vars frihet de hatar. De har i ord och handling bevisat att de inte vill tillhöra mänskligheten och den som vill veta vad dessa har ägnat sig åt, kan läsa något av journalisten Nuri Kino, vars Facebookprofil du hittar här.

Västerländska konvertiter anses dessutom vara de absolut farligaste och mest radikala. Men nu vill de hit – och precis som de hundratals terrorister och förbannade mördare som redan ”återvänt”, kommer de att betraktas som hjältar i sina bostadsområden och förses med socialt och ekonomiskt stöd av samhället. Nya identiteter ska hjälpa dem att inte ”stigmatiseras” i omvärldens ögon. De får fortsätta att uppfostra och indoktrinera sina barn. Allt ska bekostas av skattebetalarnas pengar. Sådant är läget i folkhemmet, denna onsdag i februari 2019.

En av dessa konvertiter är göteborgaren Michael Skråmo, som för tio år sedan satt i SVT:s Debatt för att diskutera ”hatet mot muslimer”, ett hat som Skråmo 2,35 in i programmet anser bottnar i ”okunskap om islam”. Skråmo fick i programmet starkt stöd av Fatima Doubakil (MMRK/Muslimska brödraskapet) och allas vår ex-minister Mehmed Kaplan (Grå Vargarna). Idag sitter Skråmo isolerad i byn Baghuz i norra Syrien, tillsammans med sina sju barn. Han låter barnen svälta till döds hellre än att ge upp.

Skråmo är tyvärr långt ifrån ensam om att ha tagit sina barn till kalifatet och indoktrinerat dem med den sjuka våldsideologi som IS förespråkar, ett femtiotal ”svenska” familjer befinner sig fortfarande i det döende kalifatet. Dana Pourkomeylian skriver i Hallands Nyheter om en av dessa: ”Videon är på en svensk familj som anslutit sig till terrorsekten islamiska staten i Syrien. På filmen ser man hur mannen skryter för sin femårige son om hur han dödade ”en otrogen”. Ett skott genom halsen. I utbyte ger pojken sin pappa instruktioner om hur han ska skjuta så att ammunitionen inte tar slut. ”Du ska skjuta ta-ta-ta pappa. Inte ”ratatatata”.” Samtidigt står mamman i familjen och skjuter med automatvapen bredvid en barnvagn.

Familjerna som ägnar dagarna åt att instruera sina telningar i mördandets konst, försörjs ofta av svenska bidrag. Sverige har nämligen fortsatt att betala ut barnbidrag, bostadsbidrag och CSN  till dessa familjer. Michael Skråmo, som har poserat på sociala media med kommentaren ”Svenska staten betalade min glock och kallash”, mottog exempelvis 5 000 per månad i barnbidrag och flerbarnstillägg under närmare ett år innan familjen avregistrerades hos Försäkringskassan.

Samtidigt som andra europeiska länder sedan länge kriminaliserat medlemskap i IS och drar tillbaka medborgarskapet för dem som anslutit sig till terrorsekten, har Sveriges prokrastinationsminister Morgan Johansson ägnat åratal åt att tillsätta utredningar och uttala fagra målsättningar. Det värsta som kan drabba terrorister i Sverige, är ett frivilligt samtal med Säpo eller en socialsekreterare.

Men att inget göra är också att göra något, och faktum återstår: det går faktiskt att ta aktiv ställning mot terroristerna. Men Sverige avstår av någon märklig anledning. När andra länder kraftsamlar för att hjälpa IS offer, fokuserar Sverige istället på att hjälpa mördarna. När andra länder skickar elitsoldater till kalifatet för att oskadliggöra terrorister innan de kan söka sig tillbaka till Europa för att fortsätta med sitt mördande här, pekar svenska tjänstemän på paragrafer och ordnar stödjande samtal. Andra länder agerar utifrån behovet i den faktiska situationen, Sverige fokuserar fortfarande på byråkratisk puritanism – även när den, bokstavligt talat, dödar.

I praktiken har det inneburit att det, försörjd av en strid ström av bidrag, går att mörda spädbarn eller handla med sexslavar i Syrien den ena dagen och vandra fritt på gatorna i Stockholm, Borlänge eller Göteborg nästa dag. Vår saktfärdighet har lett till att svenska skattebetalares pengar har finansierat ett folkmord och att mördarna skyddas.

Sverige har förvandlats till en nation av vogoner. Vi fokuserar på formuleringar och paragrafer, samtidigt som hundratals och åter hundratals människor tillåts ta med sig sin folkmordsideologiska övertygelse till Sverige. Våra makthavare riskerar hellre medborgarnas liv än att en terrorists rättigheter kränks. Samhällsdebatten börjar alltmer likna en monty pythonsk parodi över första världskriget, där befälen är upptagna med att diskutera rangordningen för servering av four-o-clock-tea samtidigt som fienden rycker fram i skyttegravarna.

Låt mig vara tydlig: Sverige har många och stora problem, men Hanif Balis ordval på Twitter är inte ett av dem. Sveriges stora problem är istället att vi har ett okänt antal stridserfarna och ideologiskt övertygade terrorister på fri fot i samhället – och att fler är på väg. Sveriges stora problem är att ingen som har makt och möjlighet att stoppa utvecklingen, faktiskt gör det. Sverige har förvandlats till en nation av paragrafridande vogoner, vars undfallenhet och konflikträdsla inte leder någon annanstans än mot vår egen undergång.

Jag har tyvärr stiftat bekantskap med islamismens människosyn. Just därför vet jag att jag aldrig någonsin kommer att underkasta mig den ideologi som lär småbarn att döda, inte med ”ratatatata” utan med ”ta-ta-ta”. Så snälla. Kan vi få tummen ur innan det för alltid är för sent?

 

Tycker du om det du läst? Vill du fortsätta läsa mina texter, stöd mitt skrivande genom att swisha till 0723 56 77 56. Du kan även beställa min bok Konsten att överleva Svenska kyrkan via Adlibris eller Bokus.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 + 15 =