Sverige som Utopia – en dröm med tragiska konsekvenser

Det har sagts förut och det tål att sägas igen: Det som skiljer politiskt intresserade åt är inte längre positioneringen på en klassisk politisk vänster-högerskala, utan förmågan att förhålla sig till verkligheten. Det handlar inte om socialism och konservatism, utan om ideologi och verklighet.

Är det något som kommit att prägla Sverige och den svenska mentaliteten så är det detta ständiga fokus vid att skapa ett idealsamhälle, ett Utopia. Alla politiska beslut och alla uttalanden fokuserar vid ”hur det ska vara”, vad man ”ska ha rätt till” i detta perfekta drömsamhälle – men mer sällan på hur något faktiskt är. Problemet med detta är självfallet att en sådan utopi aldrig har funnits, inte finns och heller inte kommer att kunna existera. De enda tillfällen när något liknande den svenska samhällsvisionen har uppnåtts, har varit när små och extrema grupper dragit sig tillbaka för att leva isolerade från världens hotande verklighet. Oftast har det slutat i katastrof.

Anledningen är mycket enkel: De drivna ideologernas renlärighet och visioner är chanslösa mot vanliga människors pragmatism och verklighet. Människor är generellt sett misstänksamma mot främmande åsikter, de gör som de vill, de delar upp sig i grupper och driver iväg i olika riktningar. Kvar står den förbluffade ideologen och undrar varför folk inte agerade enligt visionen?

När jag ser mig omkring i Sverige idag är det just denna splittring jag noterar, mellan å ena sidan folket som inte bryr sig om de folkuppfostrande ideologernas pekpinnar, och å andra sidan de förbluffade värdegrundsideologerna. Dagens uppvisning av fenomenet levereras av Lokaltidningen i Malmö-Limhamn, där miljöpartisten Nils Karlsson uttrycker sin frustration och förvåning över att var femte niondeklassare i Malmö lever i hedersförtryck. Malmöpolitikern Karlsson, som under många år har ägnat sig åt att kritisera dem som talat om de fakta han nu säger sig vara överrumplad av, menar nu att ”det kommer att krävas enorma utbildningsinsatser” om mänskliga rättigheter i utsatta områden.

Jag vågar påstå att Nils Karlsson och hans ideologiska vänner har fel. Hedersförtrycket kommer inte att upphöra genom enorma utbildningsinsatser, av den enkla anledning att de allra flesta familjer som utsätter sina barn för hedersförtryck redan vet att deras värderingar inte delas av majoritetssamhället. De vet att de sökt sig till ett sekulärt, jämställt land med traditioner och värderingar som bottnar i kristen tro. Men de vet också att de kommer att kunna fortsätta enligt sina gamla traditioner, i princip ostört, eftersom ingen kommer att kräva något annat av dem. Vill vi på allvar avskaffa hedersförtrycket i Sverige, krävs framför allt två saker: Tydlighet med att svensk lag gäller och att denna lag tillämpas lika för alla. Det ska helt enkelt vara omöjligt att barn i Sverige undantas från det skydd de enligt svensk ska ha, på grund av föräldrarnas religion och kultur.

Jag har själv mött flickor, födda och uppvuxna i Malmö, som gifts bort och fött barn långt innan de slutat grundskolan. Stadens politiker har inte reagerat, varken när de försvunnit från sina skolklasser eller fött barn på förlossningsavdelningen. Istället har man anbefallt kommun- och landstingsanställda att visa ”kulturell hänsyn”. Värdegrunden har gång på gång tillåtits trumfa lagstiftningen. Därför – just därför! – lever närmare 20 procent av niondeklassarna i Stockholm, Göteborg och Malmö under hedersförtryck idag.

All empirisk fakta, alla studier och all statistik visar nämligen på en enda sak: Verkligheten vinner alltid över ideologin. Det gäller särskilt när de individer vars beteenden ideologerna vill ändra, inte själva delar ideologernas ideologi. Alla vill nämligen inte vara toleranta, jämlika och solidariska. Min tid i Afghanistan och som fängelsepräst (i just Malmö) tvingade mig att inse att de som var socialiserade in i en hedersbaserad kultur vanligtvis var exakt lika intresserade av att omfamna mina värderingar som jag var av att omfamna deras – det vill säga inte alls.

Sedan år 2006 har Sverige beviljat 1,4 miljoner uppehållstillstånd, en stor del av dessa till personer socialiserade in i kulturer och värderingar diametralt olika våra egna. Och traditionens makt är stor. Jag har nyligen skrivit om detta här på min blogg under Tema Afghanistan, läs bland annat här och här.

Visst kan en nation välja att välkomna ett stort antal nya invånare med för nationen främmande värderingar, men det kräver samtidigt att de politiskt ansvariga ger upp sina drömmar om Utopia för att istället ta itu med problemen som uppstår. Stora grupper av människor i Sverige föraktar faktiskt just de värderingar som samhället och dess ideologer har spenderat decennier på att försöka förmedla genom utbildningsinsatser, stödjande samtal och temadagar om tolerans.

Been there. Done that. Got the t-shirt. Och vet ni vad? Det funkade inte. Istället kastade vi bort viktig tid, och medan vi tittade bort och trallade på We shall overcome förstärktes faktum: En betydande del av Sveriges befolkning vill inte vara en del av samhället. De vill inte vara som vi, de vill inte dela våra värderingar – och det får verkliga och tragiska konsekvenser i människors liv.

Möjligen krävs istället enorma utbildningsinsatser både för landets politiker och dess tredje statsmakt? Ska Sverige över huvud taget kunna hantera den situation vi satt oss i, måste nämligen de som hittills drömt om ett blomstrande Utopia öppna ögonen och möta verkligheten. Den finns där, hur hårt man än blundar och hur många budbärare man än skjuter.

 

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd insättning bekräftar gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller. Swish 0723 56 77 56.

 

3 thoughts on “Sverige som Utopia – en dröm med tragiska konsekvenser”

  1. Tyvärr Helena, men den här gången har du helt fel. Det verkar populärt nuförtiden att tala om en god dröm som gav ett elakt resultat. Jag tror tvärtom att allt startade med en ond dröm. Det Politiskt Korrekta grundas i hat. Ett intensivt hat mot det gamla Sverige. Som Mona Sahlin sade ”midsommar och sådana töntiga saker”. Ett egendomligt egenhat eller dödslängtan. För att försäkra sig om en total förstörelse så kallade man in utländska hjälptrupper. Nu kan vi bara hoppas på klimatet. Att klimatkollapsen inträffar före samhällskollapsen.

    1. Tyvärr tror jag att både Helena och Bjarne har rätt. Båda tankefigurerna ryms inom det befitliga utvecklingsmönstret.

      Hatet inympas i barnen när de är små och är därefter i princip outplånligt. Att försöka utbilda dem som sökt sig till den vänstra planhalvan av politiken på grund av detta har är lönlöst.

      Förhoppningsvis finns det fortfarande människor kvar som drivs av idéer om mänsklig samvaro över klass-och könsgränser. Det är dem vi får ha i åtanke när vi funderar på vad som kan göras.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fjorton + 19 =