Vilket Sverige vill ni ha?

God morgon, Sveriges samlade anti-nationalistiska vänster! Jag skriver detta till er nu, eftersom jag känner att det finns ett och annat som behöver besvaras. Så mycket tycker jag mig ha uppfattat, att ni inte är riktigt nöjda med hur Sverige är, och att det bottnar i att ni är extremt missnöjda med hur Sverige har varit. Under många år har ni signalerat detta vid varje nationaldag och varje nationell eller religiös högtid. Jag har förståelse för ert missnöje, inte heller jag är helt tillfreds med läget, men jag anar att vi hänger upp oss på olika saker. Jag är exempelvis extremt missnöjd med företeelser som könssegregation, ökad kriminalitet och avskaffad välfärd. Ni tycks inte hänga upp er på sådant, utan mer fokusera på behovet av att avskaffa nationalismen (inklusive svenska flaggan), bevisa hur Sverige är världens mest rasistiska land (trots decennier av forskning som visar motsatsen) och att ständigt betona betydelsen av mångfald genom att från alla håll indoktrinera alla svenskar att tycka lika (och tycka rätt!). Alltså behöver vi ta ett snack, ni och jag. För jag förstår verkligen inte hur ni vill ha det.

Även jag är ganska bra på att gnälla och klaga. Just därför vet jag också att det är betydligt svårare att formulera konstruktiva förslag på hur man vill ha det, än att klaga på det man anser vara dåligt. Men förr eller senare kommer vi alla till den punkt, där gnäll och klagan måste övergå i formulerande av målbilder och förslag på konkret handling. Vi är där nu. Kanske inte så mycket för att ni ska få fritt fram att förverkliga era visioner, men mer för att alla vi andra – som inte delar ert förakt för Sverige och det svenska – ska förstå vad ni i själva verket vill uppnå och hur ni faktiskt vill att vårt gemensamma samhälle ska se ut. Vem vet, kanske lyckas ni övertyga oss klentrogna? Eller så får ni oss att sätta fötterna i backen och protestera? Vågar ni ta chansen? Tror ni på era idéer, så borde ni ju våga? Eller hur?

Så låt mig få höra. Hur vill ni, egentligen, ha det? Låt oss börja på nationell nivå: Svenska flaggan ska avskaffas, så mycket har jag förstått. Tydligen är den ”en problematisk symbol” . Sveriges flagga räknas som världens näst äldsta, men tydligen så kan ett gyllene kors på blå botten påminna afghaner om korståg (som afghaner visserligen aldrig har varit utsatta för, men vi låter det passera osagt). Vad ska flaggan ersättas av? Ska vi utlysa en teckningstävling bland svenska skolbarn? Då finns ju risken att någon som är duktig att teckna vinner, eller att motivet blir så svårt att återge att ingen längre använder flaggan – men det kanske vore bra? Något riktigt svårt, med många detaljer, så att ingen längre orkar bry sig? Tänk på att begränsa valet av färger och symboler, så att det inte påminner om något eller kränker någon. Eller ska vi vara så där härligt bäst i världen igen och vägra ha en nationell flagga? Better safe than sorry. Vad gör vi med de gamla flaggorna? Ska ni belägga dem med upphovsrätt och kräva in dem för destruktion, som Aron Flams bok Det här är en svensk tiger? Om någon envisas med att flagga på nationaldagen (tänker ni avskaffa den, förresten?) så kan ni ju skicka beväpnad polis för att beslagta den skändliga och förtryckande korstågspåminnelsen?

Ska Sverige få heta Sverige, eller ska vi byta namn när vi ändå är igång? Ska vi ens få kalla vår plats på jorden för en ”nation”, ett ”land”, ett ”territorium” eller är det för aggressivt, nationalistiskt och patriarkalt exkluderande? Det är en berättigad fråga, eftersom ni tenderar att vara lite känsliga för sådant.

En annan sak som jag gärna vill få veta, är vad man ska få säga i ert (vårt?) framtida samhälle? Jag förstår att det är problematiskt. Ska rättigheten att få uttrycka sig kopplas till grupptillhörighet rent formellt, eller ska det även i fortsättningen vara så att det liksom är självklart att vissa får uttrycka sig hur som helst gentemot andra, men stämpla allt de själva ogillar som ”hot och hat”? Tänk lite Linda Snecker nu. Hon kan inför riksdagen hävda att ”alla män är våldtäktsmän” vilket är helt okej, men samtidigt etikettera kritik mot egna tweets eller sitt kreativa uttag av föräldraledighet som ”hot och hat”. Vill ni istället lägga ett religiöst filter på frågan, kan ni ju tänka Bilan Osman istället. Hon kan uttrycka att hon börjar ”förakta vita människor” utan att det i lagens ögon anses det minsta problematiskt, samtidigt som en kvinna som säger till en annan att hon ”vore vackrare utan slöja” blir åtalad. Enklast vore kanske att koppla yttrandefriheten till en officiell Värdegrundscertifiering, lite som 90-talets Datakörkort? Då kan företag, skolor och organisationer göra reklam för sig själva genom att garantera att ”Samtliga våra anställda är Värdegrundscertifierade”? Det vore väl tryggt och bra – så att alla vet att de får ”rätt” bemötande och bedöms efter ”rätt” kriterier?

Bemötande är nämligen svårt, särskild det där med interagerande mellan män och kvinnor. Å ena sidan kan det vara kränkande att behöva skaka hand med någon av det motsatta könet, men å andra sidan så existerar inte kön överhuvudtaget. Här behöver ni nog tillsätta en arbetsgrupp för att reda ut begreppen i ert samhällsbygge.

Jag har funderat en del på hur långt ni faktiskt menar att man kan och bör gå för att stoppa alla fascister, nazister och rasister som ni menar härjar ibland oss. Jag har förstått att ni anser att personer med fel värdegrund (det vill säga personer som hyser andra åsikter än de för tillfället av makten påbjudna) bör deplattformeras, avhumaniseras genom att liknas vid brunråttor, kackerlackor och djur, samt förlora sina anställningar och försörjningsmöjligheter. Räcker det, eller hur långt vill ni gå? Anser ni att myndigheter ska kunna omhänderta deras barn, eller bör de erbjudas vägledning och hjälp i form av placering i omskolningsläger? Kineserna kan säkert ge er värdefulla tips på hur man i sann demokratisk ordning kan gå tillväga för att utbilda och kontrollera massorna. Så att det blir rätt.

Bemötande, ja. Här kommer vi också in på något jag gärna vill ha besked om. Jag fick tidigt lära mig att köa. Överallt köade jag – i matbespisningen, på Posten och i Bostadsförmedlingens system. Grunden för detta köande var, att köar man så får man så småningom det man har köat för – och det i en rättvis turordning, oavsett den köandes egenskaper eller åsikter. Jag har förstått att detta system redan är avskaffat till förmån för diverse särrättigheter. Försvarsmakten och Polisen ska beakta ”mångfald” i rekryteringsprocessen, istället för att uteslutande rekrytera kompetenta soldater och poliser. Så kallade nyanlända har rättigheter som gammelsvenskar inte har, kommunerna är exempelvis skyldiga att ordna bostäder till nyanlända men inte till bostadslösa gammelsvenskar, vilket jag har skrivit om här och nyanlända barn har förtur till skolor. Vill ni fortsätta att ha det så, har ni kanske tänkt utöka dessa särrättigheter till att omfatta även andra områden? I så fall vilka? Ska vi införa ett apartheidsystem där rättigheter och skyldigheter baseras på hudpigmentering, religiös tillhörighet eller datum för folkbokföring? Jag vill gärna veta.

Hur vill ni göra med humorn? Får vi skämta om allt och alla, så länge vi inte bryter någon lag, eller vill ni införa formella inskränkningar? I så fall tror jag det vore bra om ni ville låta Dan Eliassons MSB utforma en broschyr för vägledning. Gärna i fickformat, så vi kan snabbchecka innan vi av misstag reciterar ett icke godkänt skämt från Monty Python, Lars Ekborg eller Family Guy.

Så ramlade vi in på kulturområdet, som förmodligen kräver en smärre avhandling. Jag förstår att ni vill fortsätta att prioritera kultur, men hur ska prioriteringarna göras? Vill ni fortsätta ge bidrag till menskonst, teaterföreställningar för daggmaskar och samkönade trafikljus? Varifrån ska pengarna i så fall tas – från barnomsorgen, äldrevården eller Försvaret? Ge mig klara och tydliga besked om vad som ska prioriteras. Ska vi ens ha något försvar i det samhälle ni vill bygga? Ska vi ha poliser, eller vill ni snegla västerut och ”Defund the Police”? Vem ska i så fall rycka ut för att hjälpa er (och oss) när något händer – en jourstyrka av dialogutbildade socionomer, beväpnade med nybakta bullar?

Det kan dock bli svårt att baka bullar, eftersom jag har förstått att ni av omsorg om klimatet vill avskaffa både kärnkraft och fossila bränslen. Livsmedelsförsörjningen är beroende av import, det råder redan elbrist och nu varnas det för vattenbrist. Om ni anser att folk gärna får svälta och frysa ihjäl i klimatets namn, så var tydliga med det. Å andra sidan kanske brottsligheten går ner om alla är hungriga och fryser?

Nu skrattar ni kanske och tänker att det är enkelt, ”det är bara att höja skatterna för de rika”. Men vilka är rika och hur mycket kan man egentligen höja skatter innan människor får nog? Vilka ska utgöra skattebasen som försörjer er och era projekt när det inte längre går att få tag i kvalificerad arbetskraft, när industrierna slår igen på grund av elbristen, när det råder brist på allt utom motsättningar och desperata människor drabbar samman på gatorna? När inte ens öppna gränser kan importera tillräckligt med väljare för att ni ska kunna behålla er plats vid köttgrytorna – vad ska ni göra då? Ska ni avskaffa demokratin eller lämna ifrån er ett samhälle som är utarmat, polariserat och våldsamt? Ett land utan identitet och flagga, vars ängsliga befolkning är både histore- och humorlös?

Ursäkta om jag är krass och besvärlig, men jag är trött på att lyssna på allt ni tycker är fel och jag vill faktiskt veta hur ni vill ha det. Låt mig och alla andra stolta, skattebetalande svenskar veta hur ert drömsamhälle ser ut, bortom den mångfaldsjoddlande sockervadds-utopin. Kan ni berätta för oss hur ni vill ha det och ge oss realistiska och trovärdiga svar på hur ni vill komma dit, så har vi i alla fall valmöjligheter – att antingen er vårt fulla stöd, se till att rösta bort er från makten eller följa Rashid Musas Facebook-råd från den 2 juli och lämna det sjunkande skeppet medan tid finns. Siste svensk tar med sig flaggan. Lyset lär redan vara släckt.

 

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd insättning bekräftar gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller. Swish 0723 56 77 56, glöm inte att skriva ”Gåva” i meddelandefältet. Jag har tyvärr ingen möjlighet att återkomma med personliga tack till var och en som donerar, men jag är innerligt tacksam för varje krona!

3 thoughts on “Vilket Sverige vill ni ha?”

  1. Först var det midsommar och sådana töntiga saker. Sedan var det svenska gamlingar och sådana töntiga figurer (morfinsprutan tack). Följt av Carl von Linné och sådana töntiga personligheter. Och nu kommer svenska flaggan och sådana töntiga symboler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × fem =