När lynchmobbarna styr går ingen längre säker

I ett vägskäl norr om Kosovos huvudstad Pristina, finns en enormt stor sten. Mot den stenen krossade man huvudena på småbarn under kriget, eftersom man inte ansåg det värt att ödsla ammunition på dem. När jag stod där vid stenen och fick höra vittnesmålen från dem som förlorat sina familjemedlemmar och upplevt hur grannar plötsligt förvandlats till dödsfiender, hade jag svårt att tro på deras berättelser. I min värld var det helt enkelt inte möjligt att civiliserade människor kunde bete sig så. Men livet gav mig nya erfarenheter och med tiden har jag insett att en människa snabbt kan förvandlas till ett monster – om bara förutsättningarna är de rätta. Ekonomisk press, politiskt sönderfall, oro i samhället, ökad kriminalitet, brist på mat, sjukvård, bostäder och varor är faktorer som kan leda till öppna konflikter. Men för att någon ska kunna mörda sin grannes barn, krävs en avgörande ingrediens: Avhumanisering.

I det forna Jugoslavien växte barn upp med berättelser som primärt kretsade runt etnicitet. Den egna folkgruppen framställdes som överlägsen de omgivande folkgrupperna och frågade du någon om vilken sida som vann slaget på Trastfälten 1389 så berodde svaret på om personen du frågade var kosovoalban eller serb. Polariseringen hade byggts upp under sekler, men hållits i schack av Titos diktatur. När de hårda nyporna släppte, krävdes inte mycket för att antända krutdurken av fördomar och kulturella och religiösa motsättningar. Sverige har å andra sidan ständigt utmärkt sig som ett av världens minst rasistiska länder. Motsättningarna har varit få och den Gyllene regeln har varit välkänd: Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Rasistiska och hatiska utspel har, som sig bör, mötts med kraft. Men något har förändrats.

Nu ska vi göra ett litet tankeexperiment, du och jag: Tänk dig att en kvinna med invandrarbakgrund lägger ut ett inlägg på Facebook där hon ifrågasätter svenska kvinnors sätt att klä sig på stränderna, samt illustrerar detta med två foton på en bikiniklädd kvinna och en man i badbyxor. Personerna kan inte identifieras. Tänk dig sedan att inlägget inom några timmar bombas med tusentals kommentarer, där det stora flertalet är negativa. Kommentarerna innehåller rasistiska påhopp på kvinnans ursprung, åsikter, intelligens, sexualitet och utseende. Vissa profiler gör upprepade postningar av ett fåtal bilder av topless invandrarkvinnor, även photoshoppade bilder föreställande kvinnan själv förekommer, då vanligtvis åtföljda av nedsättande kommentarer som antyder att kvinnan är så ful att ingen vill se henne i bikini. Tänk dig att etniska svenskar uppmanar kvinnan att lämna landet, upplyser henne om att ”Sverige tillhör oss”, kallar henne ”hora”, ”psyksjuk”, ”vidrig”, ifrågasätter hennes rätt att leva, lägger ut hennes hemadress och arbetsgivare i tråden och uppmanar till kampanjer för att få henne sparkad från jobbet.

Vad tror du hade hänt då? Vilka reaktioner hade det fått hos Facebook och i media? Jag avstår från att spekulera i det, men konstaterar att både inlägget och kommentarerna är högst verkliga, även om rollerna är de omvända. Under lördagen postade opinionsbildaren Jenny Piper  ett inlägg på sin Facebook-profil där hon kritiserar förekomsten av heltäckande, religiös klädsel på svenska badstränder. I skrivande stund och på mindre än ett dygn har den beryktade ”abaya-tråden” renderat i drygt trettontusen kommentarer. Låt mig återge ett axplock av de mer sansade:

”Jävla avskum! Vider till människa! Såna som du borde brännas på bål!”

”Vem är den här människan, varför föddes hon? Varför är hon så hjärndöd?
Hoppas hon kommer trivas i helvetet i alla fall.”

”Förstår inte varför djur på fyra ben ska avlivas men inte på två.”

”Jag förstår varför du är singel och inte har några barn.”

”Du kan väl hålla käften o kolla på era jävla nakna kvinnor och tjejer som kommer ut ur vattnet när de är klara, helt nakna. Kallar du det frihet, ditt äckel!!!
Hos oss muslimer har vi inte hel frihet mellan könen och det är för att hos oss betraktas kvinnan som ett skatt (sic!) och inte som jävla djur.”

”Det är bara att acceptera det gumman. Vänta några år till för då blir ni svenskar främlingar i erat eget land.”

”Ditt vidriga kräk!”

”Det finns ingen skillnad mellan dig och de vita människorna som dödade George Floyd.”

”Du bestämmer fan inte hur det nya Sverige ska vara! Synd att du är en av Sveriges medborgare.”

”Varför andas hon?”

 

Kommentarer som innehåller så pass grova angrepp att jag inte vill återge dem får mängder av likes, hjärtan och skratt-emojis. De enstaka kommentarer som ifrågasätter angreppen, möts av åsikten att ”man får faktiskt räkna med det om man har sådana åsikter”. Så exakt vilken åsikt var det som bör leda till bålbränning? Under rubriken ”Den nya sverigebilden” skrev Piper följande: ”Qatar? Saudiarabien? Nej, Sverige Ystad 2020! Mitt bland badande svenskar i vanliga badkläder badar kvinnan i tält, medan mannen så klart har enbart badbyxor. Rätt så ofräscht och vidrigt med tanke på det uppenbara kvinnoförtrycket! Tack Sveriges syltryggar till politiker som skapat det nya Sverige där vi alla tvingas acceptera den nya Sverigebilden oavsett vad vi tycker om saken och där jämställdhet mellan könen numera är ett minne blott!”

Ja, det är spetsigt och provokativt skrivet, men det är inte olagligt skrivet. Inlägget kränker ingen enskild person utan kritiserar ett fenomen som skribenten uppfattar som religiöst förtryck och Piper lägger dessutom ansvaret för detta hos svenska politiker, det vill säga exakt där det hör hemma. Hon offentliggör åsikter som hon har rätt att ha. Ingen är tvingad att hålla med henne och hennes åsikter får kritiseras, men kritik ska levereras med sakliga argument och utan hot och kränkningar. Så fungerar yttrandefriheten i demokratier. Men inte i Sverige, tydligen. Där går det numera utmärkt att hata, hota och kränka – så länge det riktas åt ”rätt” håll. Det går dessutom att få stöd från media. Tidningen Expressen har idag publicerat en artikel där det hävdas att inlägget ”hängde ut en kvinna i burkini”, vilket i sak är felaktigt. Expressen intervjuar Zainab Zarakit, som inte är kvinnan på bilden men som ändå har känt sig nödgad att kontakta tidningen: ”Ska man stötta kvinnor ska man stötta alla kvinnor, även täckta, annars är det hyckleri. Hur befriar du mig genom att kalla mig häxa? [—] De skrev att det var isis, tält, huckle och kallade kvinnan häxa och annat äckligt.” Jag har läst inlägget och mängder av kommentarer. Innan Expressen och Document.no uppmärksammade inlägget, hade jag inte läst ett enda där liknande påståenden förekom. Däremot behöver man bara gå in bland de tidiga kommentarerna för att översköljas av en hel del ”äckligt” som riktas mot inläggets författarinna. Antingen hade journalisten på Expressen inte ens bemödat sig att granska källorna, eller så valde hon att bortse från sanningen. Så kom artiklarna – och extremister från alla håll gick lös i tråden.

Trenden är tydlig: Vårt samhälle slits isär. Befolkningen delas in i ”vi” och ”dem”. Tillhör du rätt grupp får du hota, kränka och ljuga. Du kommer att komma undan med det. Attackerna kommer dessutom att fungera. Min tantgissning är att de personer som egentligen delar Facebook-inläggets åsikter kommer att tänka sig för både en och två gånger innan de yttrar sig, efter att ha betraktat vad som kan hända då. Men hur kan vi interagera med varandra om vissa röster skriker och andra tystnar av rädsla? Vad händer med det demokratiska samtalet och med de friheter och rättigheter som båda sidor åberopar? Inledningsvis kan det tolkas som att allt sker för en god sak, men även om det är små steg som tas så bär stigen raka vägen mot avhumaniseringens avgrund.

Eftersom det tillhör människans natur att söka gemenskap med likasinnade, skapar vi grupper i samhället. Det är i sig inget problem, så länge som samhället betraktar alla som jämlika och vi som individer behandlar varandra med respekt trots våra olikheter. Men kallas en grupp individer för ”horor”, ”vider”, ”svin” och ”djur” tillräckligt många gånger, är det till slut så man kommer att börja betrakta den. Upprepas det ständigt att personer med en viss åsikt eller ursprung ”får skylla sig själva” kommer ingen att försvara dem när våldet bryter ut. Då kan lynchmobbarna härja fritt, för vem bryr sig om dem som är omoraliska och vidriga svin, nakna och psyksjuka horor? Vilket människovärde har de som är som djur, ja värre än djur? Vilket värde har de som är djurens avkomma, de som ska växa upp till att bli värre än djur? Därifrån är steget inte stort till stenen norr om Pristina.

Det senaste dygnets reaktioner på ett provokativt Facebookinlägg, visar med all önskvärd tydlighet att det toleranta Sverige har förvandlats till en polariserad, hatisk och splittrad nation. De senaste decenniernas förda politik har inte lett oss till ett lyckligt mångfaldsparadis, utan ner i de kulturella skyttegravarna. Kan inte landets befolkning bättre än så här, så ser jag en enda vision i min kristallkula: Sverige går samma öde till mötes som drabbade Jugoslavien. Det som hände där när polariseringens krafter släpptes lösa resulterade i helvetet på jorden, där ett barns liv är mindre värt än en patron. En sådan tillvaro önskar jag inte någon. Inte ens min värsta fiende.

 

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd insättning bekräftar gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller. Swish 0723 56 77 56, glöm inte att skriva ”Gåva” i meddelandefältet. Jag har tyvärr ingen möjlighet att återkomma med personliga tack till var och en som donerar, men jag är innerligt tacksam för varje krona!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två × två =